Aftonbladet – 6 juli 1842, sida 1

med. mörka. blickar. Nycklarna ligga i förval hos Stadskapiteren och förrän domkyrkans, torn slagit sju får ingen väcka den. strånge herrn och affordra honom nycklarne. — Formannen utstötte en väldig ed, som skar den gudfruktige oljeslagaren i hjertat, Han öfvergaf nu alla försök. att vidare fördrifva tiden under samtal mes denne råge sälle, utan beslöt. att heldre göra en liten spatserfäörd på fälten som ligo nära staden för att se hur höstsädet såg ut och roa sig åi de hoppande gråsparfvarne, hvilkas sällskap ro. ade honom mycket mera än det af en drinka re, hvilken med en syndig ed började sitt dags arhete. i T:lig och lugn spatserade han af och an mel lan fält och trädgirdar, samt stannade då och då vid ett staket eller gärdesgård. Di föll ho nom det förgyllda korset på Marietapellet i ö goaen, ty det började just nu belysas af mor: gonso!ens första stråle. Du bar ännu icke förrättat din morgonandakt, och när Gud kalla bör ., man icke försummar, hviskade den ärlig börgersmannea för sig sjelf och gick fram til det lilla bönbuset, hvars hvitmenade väggar re ste sig så inbjudande bakom den bladlösa häc ken. På dea tiden bodde ännu en äkta fromhet och gudsfruktan i de fleste kristnes hjertan och sjelfva monarken delade med den sämste tiggare denna sköna känsla. Ena kyrka, ett kapell, en kyrkogård ansåg man tör fridlysta och oantastliga ställen, skadandet och vankelgande! af sådana ställen för det gröfsta brott, för hvilket iogen zsbsolution kunde vinnas. Den tron att kyrkan vore Guds egentliga boning, att hans heliga englar med flammande svärd höllo. vakt vid helgedomens portar, förlamade till ceh med de Jastullsste hinder om de, djupt försjunkna i syn:ler, ville rånande utsträcka sig ända till tempel och altaren. Derföre behöfdes dat, på denna tid inga slutna portar, inga tjocka murar för att skydda helgedomarne; de skyddade sig sjelfva och skyd