Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 3

famlade omkring på marken. Jag träffade ho nom likväl med lansen, så att till och med skaf tet flög mig ur handen. Men han är försvua nen. Kanske var det ett spöke. Under förr: fälttåget stupade här många af de våra och ned gräfdes sedan, utan bikt och sakrament. — Kan. ske också att det var någon af kamraterna, son ville gyckla med oss. Prata du din spökrädda mes,, sade den förre Mitt svärd träffade en verklig menniskokropp och klingan är våt och klibbig af blod. Vi hafv: haft kött och blod för, oss och måste flona, et lik, ty han stånkar ju icke, rosslar ju icke er gång. — Håll — der ligger han.n Stöt inte till; det är ju jag, Lieder,, svarade den på marken krypande, i det ban sökte kom ma på benen. Nå så hvad har du för dig? ropade bas stämman vred. Jag tänkte, jag, att du hade tagit afsked af verlden, och jag kunde bli dir arfvinge. Hvarföre ligger du der och vältra dig i snön, i stället för att bjelpa oss? Han träffade mig på harnesket med sitt svärd så att jag föll omkull, svarade den förebrådde ,udet var ingen menuiskonäfve det, utan jag me: nar, liksom Borchert, att det var den svarte sjelf: ty af alla de puffar jag fått, har jag doci aldrig känt maken till denna. I alla fall skull ban väl sucka och jemra sig, eller åtminstonc finnas här på marken, om ni hade träffat ho nom som ni skryter ai. ,Lösen bästarna från träden der bortan, he. fallde basisten vresigt. Vi vilja rida till vaktpiketen för att hemta en fackla. Den döde sprin: ser inte ifrån oss under tiden, Och trormnihan