Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 3

ända mot himlen, den slog tillsammans öfver tornet, och likt ett gult, skinande åskmoln tycktes nu elden vilja sprida sig öfver och rycka med sig alla skogens toppar. Andlös och stel stod Georg några ögonblick. Den grymma fasa, som bemäktigat sig honom, kom honom att glömma både lifsfara och kroppslig smärta. Då tyckte han sig höra sina kamraters dödspsalm Jjuda ur eidhafvet. Det förekom honom, som om hela hans födelsestad hade uppgått i lågor midt för hans ögon och som han hade hört sin Susanna ropa och ur det brinvande huset sträcka sitt bara emot bonom. Han slog då tre kors för sig och stammade ett sönderslitande farväl till det brinnande tornet, ocb, samlande alla sina krafter, stapplade han af genom mossa och moras med vacklande knän och .omiöcknade tankar, åt staden till, hvars rysliga öde han förutsåg, så vida icke Guds hand förde honom dit. Detta var den enda rediga föreställning, som nu qvarstod för hans förtviflade själ. (Forts. följer.) — Doktor Fouilhoust, låkare vid Jazarettet Hotel Dieu i Paris, bade kommit i erfarenhet af att infödingarne i Mexiko använde Cevadilla mot vattenskräck. Han gaf en af sina patienter, som var utan hopp, ända till 60 gran, och den sjuke kom sig småningom och lemnade efter några dagar lazarettet fullkomligen återställd. — Hofmedikus Amuel i Berlin har uppfunnit ett nytt slags öronlur i snäckform, tili begagnande af personer med svag hörsel. Ljudet uppfångas så fullkomligt, att den döfve kän tsla med personer äfven på afstånd, och instrumentet kan apteras vid örat så att det icke blir synbart. Priset är 5 tbaler.