Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 2

korgen, som han tog från kaminen. En hvar a männerna trädde andäktigt fram till stenborde hvarpå man satt korsen och framdrog sin pi under korglocket. Då alla dragit, kommenderad korporalen : nupp med händernal, Han gick n rundt omkring och lyste med lyktan på pilarne Segebart Alves och Georg Witbusenle ropad han då. ,Gud vare med eder! — Bereden ede genast till affärd. Hängen gehänget omkring halsen och sticken i barmen en skarpslipad doll utur vapenskrinet der. I fån icke vara någr: obeväpnade budbärare, ty om fienden får tag eder, skolen j åtminstone icke eländigt låta slagt: eder såsom höns, utan bära er åt som ädelt vil lebråd emot hundarne. Varen försigtige; öfver ilen eder icke, utan afpassen den rätta tiden Tänken i hvarje ögonblick att det gäller Han novers räddning, — Och nu bort med eder. — Helsen alla, hustrur, barn, de höga herrarne oc! hela borgerskapet och stadsportarne och torne: och kyrkorna och hvarje kär plats, som jag kan ske aldrig mer får återse.n Borgersmännen sågo förvånade på den gamle som i detta ögonblick blef så oförmodadt rörd Hans ansigte förvreds af smärta och hans rös afvek betydligt från dess vanliga djupa ton Wulbrand bemärkte det gjorda intrycket oci ändrade hastigt både ton och ställning. Tro: icke, kamrater, att jag afundas eder, fortfor ban J gån en farlig vär, under det vi blifva här säkerhet för att afbida Guds hjelp. Mer os alla kan döden träffa, när och hvar som helst om den, hvars hår blifvit silfverhvita, tänker p döden under hvarje ovanlig händelse, tänker på den sista stunden som, rycker allt närmare oci