Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 1

sparfvarne och kläder diljorna, Han bevakar också hvarje hir på vårt hufvud. Imedlertid må vi noza vakta det lilla förrådet af mat och dryck; vi veta ju icke hur länge vi behöfva hushålla dermed. För det andra må vi tänka på staden, hvars söner vi alla äro. Fienden ligger stilla öfver natten och afvaktar morgongryningen, för att intränga genom de då öppnade portarne och .... Mea vi äro ju afskurna all gemenskap med staden och silta fast hir som väderflöjeln på skorstenen, åfbröt Schmid. Hvem af oss skulle inte gerna gå med bud till staden, om bara halsen kunde dragas ur den fördömda snaran hvari vi sitta fast.n Det kunde likväl låta sig göra, om j viljen följa mitt råd, genmälde korporal Dävel. Jag bar sjelf deruppe från torntakat spejat omkring i hela nejden; på den sidan, der bäcken är, ligger intet manskap. Jag har kommando här och vågar icke begifva mig härifrån; jag måste vara engeln mel svärdet, som bevakar detta pass, så länge andedrägtea finnes qvar i mitt gamla bröst. Ni andra skolen draga lott, och de två, på hvilka lotten faller, beväpna sig Jätt och låta från tinnarne här hissa sig ned på en lina ända till skogsklyftan, genom hvilken bäcken flyter, och hvars sori skall öfverrösta det ringa buller, som kan uppstå af nedhissningenDå de tvänne budbärarne binna ner, smyga de längs bäckens kant ända till Leire och utpassa der den bästa tiden. Dea ene smyger sig it skogsstizen, som för ti!l staden, den andre viker af till venster om floden och söker uppnå bron vid byn Dörnder, passerar den och kommer sö