SA, PA ff fr PR oo 7 EF FRÖ Me SR fa Isten Melen, Hr Doktor Brunius, Adjunkt Mefers, Tl Adjunkt Sjöstrand, Adjunkt Ljungkrantz, Kapten Fornander, vice Kronofogden Högström, Cantor Kjell. berg, Bokhållare Westerberg, med en otalig mängd hemmansägare inom och utom socknen, begagnas såsom vittnen. För öfrigt vill jag på intet sätt T hafva med målet att skaffa, allraminst som angif) vare, likvisst skulle jag ej ogerna se, att denne nye I giftige Geo. Scotts planta totalt förqväfdes; ty oberäkI neliga olyckor inträffa troligen här eljest i en framtid. Skogsby d. !?, 4842. Högaktningsfullt C. Frondelius.n Fragmenter af en predikan, hållen i Thorslunda kyrka d. 28 Mars 1842, af S. M. Adjunkten A. P. I Lunell: kärlek, nemligen vår kärlek till Christus. A:sta dellen af detta ämne beskrefs — — — Förbannade varen J, bränvinstillverkare, dito försäljare, dito I supare, m. m. — — den olika väg, på hvilken menTniskorna vandra — — — — mer tu? — — Nr 2. Du säger: det är intet Påsk, intet Jul, inte bröllop hvar dag, kommer! låtom oss lefva medan vi kunna, har rätt, du skall hänga — i helvete, i helvete på helvetesväggen skall du hänga — — Nr 3. J skolen omsider sjunga dessa herrliga Zions sånger i helvetet; dessa Gudomliga, sköna sånger skolen J blifva tvungne att sjunga i helvete: I helvete skolen J tvingas att sjunga dem, eftersom J icke viljen sjunga dem här — — — Nr 4. Porten till himmelen är trång och ni ska veta, att icke en kamel en gång kan komma derin, ty porten är Jesus — — — Nr ö. Om ni stolen springa fatt Frälsaren, så skolen ni ha snabba fötter — — — Nr 6. Och ni skolen vara omgjordade af edra länder och stå i skor — — — Nr 7. Ni ären like publikaner och skökor — — Nr 8. O Du, Thorslunda församling! — ett hedniskt namn har du, och som hedningar lefven Je — — Nr 9. Ni Thorslundaboar, sjelfva hedningarne framvisa ej sådane brott och laster som hos er — — — Nr 40. Du helvetes profet! du säger sanning, du har rätt, du skall hänga — — — — Nr 41. På djefvulens skampåle skolen ni hängas och risas, tills ni faller ned i den djupa svafvelsjön, hvars gulgröna vågor slutligt öfverskölja er och med hvilka ni skolen brottas — — — Nr 42. Hören J, Thoslundaboer, har Guds ord, eller någet annat hvad det kunnat vara, blifvit predikadt för eder — nej — edra prester äro tysta hundar (desse 3 sista utsades mera tyst att de troligt ej af många hördes) — — — Nr 43. Hören hit i Thorslundaboer! denna min predikan skall på domens yttersta dag vara en skarp anklagelse för edra begångna brott och laster — — — Nr 44. Statt upp, I Thorlundaboer, ty I ären och hafven lärge legat begrafne i synder och lastor — — — Johannis 44 Kap. 45 v. Omtalas först Christi Nr 4. Du stora allmogehop, hvadan ifrån komNr 45. Ni hörden I gårdagens Evangelium, att en ung man satt vid grafven; deraf kan man göra den slutsats, att endast unga män komma i himmelriket — — — Nr 46. Om ni gören så, som ni Thorslundaboer gjort, så tar det hus i helvete för er — — — Nr 47. Jag tar nu afsked af er, J Thorslundaboer — — Amen, efter En ?, timmes oration. Fader vår: lästes som följer: — — — — och förlåt oss våra skulder — — — — och inled oss icke i frestelse — — — — Femte budet sades afhandla horeri och skörlefnad; — 6:te budet vidrördes ej, och man vet ej, om det var undseende för Komministerns fru, som var i kyrkan; — 7:d6 budet omtaltes ej heller, troligen för slägtens skull. Offer frambars såväl i sakristian, som ock på kyrkogården., Hr prosten Melens embetsutlåtande bekräftar att, hvad tidningen Barometern ur Lunells predikan meddelat, är ordagrannt riktigt, och att dertill kan läggas en mängd andra ovärdiga uttryck, hvaraf herr prosten anför åtskilliga, som mycket likna de i Frondelii skrifi citerade. Prosten förklarar ock, att han för sin del gerna förlåter adjunkten Lunell, ehuru sårande hans uttryck varit för prosten, såsom t. ex. när Lunell frågade församlingen om den var van att höra Guds ord eller hvad det kunde vara. Dessutom anmärker prosten, att Lunells predikan väckte stor förargelse hos både de enfaldigare och de mer upplyste inom församlingen. Sedan herr biskop Kullberg, såsom reden sagdt är, underrättat Lunell om angifvelsen, fortfor han som följer : Hvad som isynnerhet bort väcka äfven domkapitlets uppmärksamhet, äro de många skymfliga förbannelsetermer, med hvilka Thorslunda församling blifvit ihågkommen. Jag skall först nämna dem jag påträffat i tit. infordrade konceptpredikan: Till helvete bär det för eder Thorslundaboar, på len väg j ären stadde på, o. s. v. Det tar hus i velvele för er — j svärjare — jdrinkare — j russlare. Helvetet uppgapar med sina käftar wian måtto, ut nederfara skola menige man, både deras preter och allmoge, rike och glade; (Se vidare pag. L och 2.) Ytterligare benämnas Thorslundaboarne: Bliad ockar, -stumma arbetsdjur, — mörksens drajanter, — Galileer. i Upp, Thorslundaboar! som från urminnes tider ökat för stumma och dumma afqudar — röken wu för den kraftige Thordönaren. så skall han ångra ig den hårda straffdom, som öfver Thorslunda är sfkunnad. P. 6. Här tillfrågades Lunell hvad han menade med denvia strafftdom? Sv. Den dom, som är afkunnad öfver alla obotfärdige, så länge de framhärda i obotärdighet. i Han skall borifläkta dödsstanken — den förpestale lukten af de döda, som i dig äro, sedan dödsngeln i förrgårs natt nedsteg bland eder och slog ullt förstföddt. — Frågas: hvilken var denne dödsingel? Sv. Detta har afseende på Frälsarens lidanle och död. Publikaner och skökor — de mest askydda synlare — skola förr inkomma i himmelriket än j.,) Pag. 41.) Du har ett hedniskt namn, Thorslunda församI