Aftonbladet – 4 juli 1842, sida 1

HANNOVERANERNE 7). HISTORISK BERÄTTELSE AF WILHELM BLUMENHAGEN. På Dörnder-vakttornets öfverrumpling och kringränning följde nu en serie af blodiga scener, hvarom dess nuvarande försvarsmän icke Haft den ringaste aning då, vid aftågandet hem: ifrån, deras hustrur och mödrar fyllde deras renslar med nödiga lifsmedel och togo afsked a dem för ett halft dygn. Några af de yngre borgrarne och bland dem slagtaren Alves, visade i början dödsbleka ansigten och sågo sig bekymrad: omkring, och fiendens gälla stridsrop i sko: gen blef ej besvaradt af något fältrop från tor net, hvilket annars var öfligt, när tvenne lik: tappra härar mötte hvarandra. Georg Withuser hade väl i förstone ropat åt dem att komm: ner, men han visste icke då, att fienderna vorq så -manstarka; de deremot, som sågo det frår tornet, förblefvo visligen deruppe, väl vetand att de ingenting skulle uträtta mot ett så öf. verlägset antal. Men då Wulbrand och Geor åter kommo upp och den sednare genast fattad armborstet, Jade en pil derpå och genom en a skottgluggarne sigtade på en af fienderna, hvilke! sökte att med en stor yxa krossa låset till torn porten, då de hörde bågen knarr2, pilen susa a och fastna i Wolfenbättlarens hufvud — då kor plötsligt nytt lif i de förfärade och alla skynda de att tillgripa sina vapen: Korporaäl Dävel fö regick dock alla med exempel af verksamhe hvilket verkade fördelaktigt på hans kamratei ) Se Aftonbl. N:ris 145, 446 147, 148 och 149.