— I går afton kungjordes officielt, att Regeringen till Borgmästare i Södertelje utnämnt vica häradshöfdingea Gjerling. Vid denna uträmning bar således det märkliga passerat, att Regeringen förbigått den främste på förslaget, v. häradshöfdingen Daniesonp, för hvilken borgerskapet i Södertelje förklarat silt synnerliga förtroende, och hvisken dessutom ägde det för sig, att hans utnämning blifvit af landshöfdingen i länet tillstyrkt cch attiban, under vakansen, förestått tjensten. Grundlagen tillägger: Regeringen visserligen rätt att utnämna en al detrenne, dem en-stads borgerskap på förslag till borgmästaresyssla uppför, och cen är såledesicke i detta mål direkte öfverträdd; men denna lag förbinder ock Regeringen, att, i valet mellan de på ett förslag uppörde, följa stadgade -beordrihgsgrunder, och till dessa hör, i närvarande fall, den genom fordna författningar stadgade prsxis, att icke förbigå den person, som borgerskepet utmärkt, så snart denne är kompetent. Penna praxis har skäl för sig, allt för tydliga för att här behöfva anföras, och denhar, till och: med efter 4842, från hvilket år närvarande system kan dateras, blifvit af Regeringen iakttagen ända derhän, att hon, till borgmästaretjenster utgämntrent af inkompetenta sökande och sådane, hvilkas skicklighet med allt skål kunnat sättas i fråga, endast derföre, att dessa, ej sällan genom allmänt kända: intriger, erhållit borgerskapets förord, eller bhopskrapat några namn under en petition. : I betraktande häraf kan ifrågavarsnde utnämning till borgmästaretjensten i Södertelje ej betraktas annorlunda än som en afvikelse från stadgad, välgrundad och föjd praxis, och detär raturligt att all-mänheten frigar om orsaken de:till. Vid svaret härpå kan nan omöjligen undgå att fösta sig vid den omständigheten, att V. häradsh. Danie!son är son till en af svenska bondeståndets. utmärktaste och mest ansedda representanter, aflidne riksdagsmannen Anders Danielsson, och att den1e son befunnits i alla hänseenden kompetent, väl vitsordad och, enligt antagne befordringsgrunder, främst meriterad, Om nu fråga varit, ait i händelse af lika rått hos de medsökande; göra något afseende på den allmänna aktningen för minnet af en så stor och så sällsynt förtienst, som Anders Danielssons, så hade Regeringen kunnat välja hvilket alternativ henne behagat. Hede hon gjort afseende på denna förijenst, så skulle hon ej gjort annat, än hvad dagligen blifvit giordt, då bördens förtjenster blifvit afsedda och till och med satta öfver 2slia andra — en sådan gird åt minnet af verklig förtjenst skulle till och med tagit sig väl ut, såsom er förklaring, att man värderade denna Jika högt. som de föga bevisande sköldemärkena. Hade regeringen åter icke fästat rågot afseende på den aftidne patriotens minne, så hade åtminstone de, som