Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 2

NR ro EEE trakten, der trädgårdskyrkan nu är belägen, likväl på andra sidan om den väg, som för från Hannover till Missborg, och som äfvenledes ligger mycket närmare staden nu, än då. Georg Withusen hade, tillika med sju andra unga borgare, hvilka kommenderades af Wulbrand Dävel, blifvit för denna natt vald vil landvärnsvakt i Dörndestornet, och hade just nu marcherat genom den ofvannämnde stadsporten. men han var denna afton ovanligt tyst och siuten, ty den stund han nyss öfverlefvat i fäderneshuset, var just icke egnad att stämma honom till glädtighet. Ännu mindre gaf han akt på de tokroliga sagor, som berättades af slagtarer Alves, hvars ansigte var så besynnerligt röd: och hvitt, brokigt och randigt, alldeles som helg. dagsstekarne i hans bod, hvilka han förstod at med konstig hand rista och utsira, så att de sågo ut, som Söderhafs-vildarnes tatuerade an. sigten. Lika litet instämde Georg i de glads folkvisor, hvilka de muntra kamraterna sjöng och jodlade i den klara vinterluften, för att såmedelst förjaga ledsnaden af den enformiga marchen genom skog och moras. Georg hade på nytt erfarit, att bans fars ha: var oförsonligt, dernäst att systern fått en ståt lig friare, samt att, i följd deraf, det sköna arfvet skulle så mycket säkrare undandragss den lilla Ehrenfried. Försänkt i dystra tankar gick han således efter sina kamrater, tills man upphann Dörnder-vakttornet. Tätt intill landsvägen, som förde till Hildesbeirma, just der, hvarest skogen Kilenreide, då tre gånger så stor, som nu, sträckte sig ända till strömmens strand, på samma plats, der det