Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 2

— Hvarföre har ni, i stället att arbota i ert yrke, utan tillåtelse sjungit på gatorna? — Emedan min mor var sjuk, och vi äro 6 barn, och jag ville skaffa bröd åt mina små syskon, — Hur gammal är du väl? — Sjutton år. — Men det vore bättre, att du gjorde piskor och sålde, för att skaffa föda åt de dina, — Jag ber om förlåtelse; berr presidenten misstager sig — man förtjenar Mera på att sälja visor. — Men då bör man åtminstone söka tillstånd dertill. . — Jag hade icke tid att vänta — mamma var sjuk, och de små Voro hungriga. — Det är ledsamt och ojyckligt! men man bö icke under någon förevänning bryta emot lagen. Å En gammal gumma, hvars yttre tillkänrager lidande och elände, träder fram till skranket. — Jag är gOssens moder, yttrade hon; han är min äldste SON; jag går omkring och sjunger med vederbörligt tillstånd; men nu då jag låg i barnsäng efter mitt 45:de barn, och de 6 jag ännu har qver äro allt för små att kunna förtjena sin föda, och min man icke har någon röst så att han kan sjunga, Så Voro vi i stir förlägenhet; då gick min beskedlige Adolph ut, utan att jag bad honom derom, och sjöng och sålde mina visor, för att skaffa oss födan, — År ni nöjd med bans uppförande? — Ja, det är en genomgod gosse; det är ban, som föder oss allesamman. ij — Man måste underkasta sig lagens stadganden ; OCh om er son ämnar Sjunga På gatorna, så måste han skaffa sig ett tillståndsbref. Den unge Adolph dömdes endast till 4 francs böter — Vid ett bröllop, som nyligen firades i Verving (i Frankrike) voro såsom gäster inbjudna fem enögda, en halt, ev puckelryggig, en enarmad och en blind. :