HANNOVERANERNE 7), HISTORISK BERÄTTELSE AF WILHELM BLUMENHAGEN. i Curt Borgentrich stod såsom träffad af åskan, man kunde se på honom att han icke trodåe sina egna öron och att han icke visste om han skulle anse som skämt eller allvar hvad han nyss hört. Men nu tumlade Senator Jungknecht upp, slog gubben på axeln och stammade med grinande vänlighet: Nå, gubbe, har du mistat öronen? Har du nu hört hvad besked du har fått, så laga dig dina färde. Du kan spara in din promenad till väderqvarnen, ty det är onödigt att du klättrar upp för det branta berget. Hvad som nu blifvit dig sagdt är hela Senatens mening, det kan jag på min heder försäkras Derföre laga dig hän — fort, fort! ser du inte att kraften går af vårt herrliga vin medan du står här och pratar? Då gäste gallan öfver hos den ärlige borgersmannen. Han stötte sin knöliga käpp hårdt mot det bonade goifvet och knöt den knotiga handen Den gamle guden lefver ännu, ropade han, och ofvan stjernorna sitter en omutiig domare, hvilken icke har bindeln för ögonen, sisom man aftbildat rättvisan här öfver stadshusporten. Vi borgare förlita oss på våra ädla konsuler, inför hvilka den ärlige, fattige gäller lika mycket som jen högmodige rike; vi förlita Oss på våra medborgare, emedan bedömandet a allmän och enskildt rätt ligger i folkets egn: händer. Och vill ni aflägga falskt vittnesbörd ) Se Aftonbl. N:o 145, 446 och 147.