Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 1

OO AE ASSESSORN port honom, säger jag. Kella bonom tillbaks: och ropa ner husdrängen och dagsverkskarlarne rån mina kornlador! De skola ta fast på gun;t herrn, piska upp honom, sticka ihjel bonom, om han inte ger sig godvilligt. — Laga bara att han kommer vilbaka och då — genast marsch med honom i borgarfängelset, så att han må ära sig respekt för stadens öfverhet. Herr Christoffer ville resa sig, sedan hån met knutna näfven hade utstött allt detta ur sitt af (etma hesa bröst, dock — tyngden af hans välödda kropp och vinets spiritus, som stigit hosom i hulvudet, kastade honom med blodrödt insigte tillbaka i stolen. Men Jungknecht slet sig lös från sin behagligt fängslande stol, brö;tade sig och gjorde sig så bred som möjligt, i det han mot den höga stoölskarmen stödde paåda händerna och tvingade med den grymmaste våldsamhet sin fina stämma till en bas. Det är uppror, myteri, våld mot n rådsherres helsa och lif, våld mot en af stadens och magistratens guldringar,, ropade han. Var inte rädd, sade ban vidare till: Withusen med sin vanliga lina röst, jag skall genast springa till närmsta stadsport. Man skall ta fast på den gråbårige rebellen, innan han passerar förbi det första vakitornet. De tjugu stegs försprång han kan ha, gör ingenting; min flygande fot skall nog hinna om honom. Men den flygande foten fick aj här tillfälle att visa sin snabbbet, ty berr Täörk reste sig tyst och alivarsam, från sin stol, fattade der unge senatorn i skuldrorna och tryckte kraftig ner den vacklande i dena säkra stolen igen, si ett han sjönk djupt ner i den stoppade dynan