Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 1

ve ngående stadens förmenta behof af det gamla brädskjulet, så tag er tillvara att det icke går er som det gick menedaren, hvars bild är huggen i sten öfver rådhusporten och som föreställer huru han skar upp sin mun ända tilll båda öronen, af förtviflan och ondt samvete öfver att ha vittnat falskt. Men — på det nr må. veta det och se er väl före, så skall jag säga er på förhand att — allt hvad ni här talat, huru ni behandiat en hederlig borgare, huru ni bortvisat och skällt honom och talat om galge och diårhus och dylikt mer — det skall återljuda inför det gröna bordet och rådsherrn skall der aflögga räkenskap för den simple bandtverkaren, och det inför hela församlingens närvaro. Ni har i nig skymfat och förolämpat hela borgerskapet, ty borgerskapets ära är en och densamma och en hvar har del deri, som ävnu icke stått vid pålenm eller sutit i arrest. Och vi som ofta stått på vallarna till stadens försvar, vi som föraktrade bomber och stormstegar, vi måtte väl våra lika mycket värda som de lättingar, de fega själar hvisika, medan stormklockan ljöd och fiendens kanoner smattrade, suto inne i sina säkra och varma rum och sökte att i vin dränka sin froktan. — Facväl med erty Efter detta tal vände sig den förbittrade gubben om och gick med dånande steg ut ur rummet. j Släpp inte bort den grobianen, ropade Withusen. OÖifverhetens majestät är skymfadt; han har bädat bela magistraten. Har han icke gjort spa af den bliada rättvisan? Kaltade han icke hela rådspersonalen littingar och fege? Sade hin icke att de voro drinkare? — S!öpp iatc