Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 2

för herrn i huset. Då hördes ifrån gården ett förfärligt larm; kifvande röster skuro mot hvarandra, och när ändtligen herr Withusens tornväktarröst med hela sin styrka ropade: Hvad tusan dj... är det? då öppnade Eiisabeth dörren utifrån och trädde änau en gång med förstörda anletsdrag in i rummet. Hon var blek och ea ytterlig vrede förstörde helt och håillet hennes annars så sköna anlete. Efter henne inkom en gammal gråhårig, men ändå rätt rask borgersman, klädd i en grof, grå klädesrock. fan stannade dock vid dörren och gjorde en djup bugninz, ehuru hvarken fruktan eller förlägenhet stod att läsa på hans bruna, firade panna. Han vill inte gå sin väg, han låter inte säga sig, den gamle oljestazarea irån Begynnelsegatann, stammade den unga flickan andtruten, Förgåfves har jag sagt honom renat ut, att ham har ingenting att göra hos 035, att min far hatar hans åsyn som döden, att min far hade fråmmande och inte kunde släppa ia sämre folk. Han har kallat mig en Ester, en Judith — och jag vet inte om man behölfver tåla sådant under eget tak.n Hvad understår sig Curt Borgentrich ? ropade Withu en, uppfarande af stolen, och vreden, som lågade ur hans ögon, qvälde helt och hållet hans röst. Med förlof, mine ärade och högaktade herrar,, 103 den bannade gubben vördsamt och fogligt till ordet. När den fiaa jungfrun der önskar en gammal ärlig borgar? at bli strypt, liksom Haman, och förliknar horom vid den falske och förderflige Holofernes, så är den hal