Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 2

tungiga Ester och den baksluga Judith ett ganska naturligt svar på hennes tal, ty båda dessa finnas i den Hel. Skrift, helt nära Haman och Holofernes. Och det vet jag, att så länge som staden Hannover har stått, har det icke varit öfligt att en borgare, som kommer till sin öfverhet och har att tala med en Patricier i en angelägen sak, har blifvit afvisad med hårda ord,. som en hund, och hans fördel honom sålunda uadandragen. ,Oiverheten hör gerna och med öppna öron borgerskapets åligganden, om också tiden till deras framförande icke skulle vara den bäst valdav, svarade herr Withusen, smickrad och någorlunda blidkad, i det han åter satte sig. Så menar jag också, fortfor Curt Borgentrich åristigt, och så skail det ock blifva, äfven sedan begges våra ben rmultua tillsammans i Nikolai kyrkogård.n Ahål! inte just tillsammans heller, afbröt herr Withusen. pSådana som jag och mina hkar sofva under grifthvaltven i St. Egidius och inte ute uader bar himmel som gemene man., Lika mycket,, svarade Borgentrich, bara man somnar i en salig stund. Med jungfrun var det imedtertid bara ett missförstånd, och jag tänkte nog jag, att en rådsherre icke skulle visa bort 2n borgare, som har att tala med honom; aldraminst då det är en slägting, som ... Djefvulen är er slägting och inte jag, föll herr Withusen honom öänau en gång i talet och sprang ÄnNyO upp af stolen. Nåsvise lymmelp , muralade han, ytterst uppbragt. Dock saktade han sig någor och fortfor: Så tala nu bara om avad som fört er hit och om ingenting annat