Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 1

ögonblick all min ängsliga fruktan för framtiden. Ännu en gång, erman, gud välsigne dig för hvad du nu sagt och lofvat mig! Det är den bästa gåfva en vän kan bringa den andra från (främmande land. Och nu fsrvål moder och broder! Der ser jag redan den aktningsvärda borgarkorporalen Dävel tåga förbi kyrkan med sia trupp, och iag miste komma in med min bardisan, innan de stänga porten. Han var nu i begrepp attlemna rummet, men vände om i dörren. vÄnnu en sak, sade han, Curt Borgentrich, min Susannas far, kommer hit i dag; han har något att uppgöra med stadsbyggmästaren. Om min mor kan, så laga att gubbea blir väl emottagen och stäm min fars sinne så att han beviljar hans bön., Fru Withusen skakade på hufvudet. Hen borde inte komma hit, sade hon betänkligt, phan borde icke komma hit sjelf, utan låta en annan uppgöra affären. Jag darrar när jag tänker på den storm detta kan medföra. Curt Borgeotrich är en god, skuldfri, idog borgersman, genmälte Georg med fasthet i tonen. Skulle han vara rädd för att inträda i en rådsherres hus? Hear han icke samma rätt, samma privilegier som senatorn? Skyddar honom icke samma lag, och har han icke fritt tillträde till konsuln, hvilken högaktar honom som en nyttig och verksam medlem i samhälet? — Enligt rätvisan, både den allmänna och enskilda, måste fin far afhöra hvad han bar att söga; men hvad resultat det blir af detta samtal, det står i guds hand, och den har skulden som kastar första stenep.