Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 1

lige patrieiersonen, och jag anser för en ära det anbud, som blifvit mig gjordt i dag; men just derföre vill jag icke .undandraga den vän, hvilken en gång skall bli ännu mer för mig, ett klokt och välment råd. — Den som vill räknas till slägten Withusen, för den måste också Wihusiska husets heder gälla lika högt som hans egen; den får icke vara du med och hålla vänskapliga tal med en person, som satt en Outplånlig skamfläck på detta hus och som, lik en giftblacdare, undergräft dess stamherres helsa och lif. Jag vill icke för min far förråda hvad jag nyss hörde, ty om han finge veta det, så stode Hermans frieri till mig på ganska svaga fötter, och prinsens gunst, Ti ks gamla familj, hans eget upphöjda väsende och ädla sätt att vara, ja — ull och med bans rikedom, för bvilken sjelfve: senatorn Jungknecht får träda i skuggan allt detta skall i min fars Ögon vara ett intet, om ban finge veta hvad jag nyss varit vittne till. .Och till och med jag kunde, så svårt äfven bytet kunde falla sig, bestämma mig för senatorn, hvilken visserligen är en odräglig sprätt, men som dock har den förtjensten att icke bålla med dem, som vilja Withusenska husets förderf.s a vÄr det möjligt? Är det en dröm hvad jag ser och hör, eller är jag verkligen vaken? ropade den unge mannen med den yttersta förvåning i sina anletsdrag.: Den sköna Elisabeth, som bär så mycken själ på pannan, så mycket hjerta i ögat, kundep ..-Han fick inte fortsätta, ty herr Withusen trädde, tillika med Jungknecht, ut ur det inre rummet.