Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

möda och tungt arbete min älskade maka tacksamt emottsger mig och jag får hvila vid ett troget hjerta och famnas af kärleksfulla armar — derom kan ni icke göra er något begrepp under ert långvariga slummerlif.n Men du kunde göra lifvet njutningsrikare för dig och de dina; du kunde förskaffa dem mången beqvämlighet, öfverraska dem med mången liten skänk, förekomma mången ännu outtatlad önskan. Har du, i din sällsamma lycksalighet, glömt denna vällust? — Så talade Herman. Menniskan får icke sträcka sina drömmar om sälihet utöfver möjlighetens gräns,, svarade Georg med fördystrade blickar, hvilka han sedan nedslog. Denna sällhet låg icke fjerran ifrån dig, sade Herman raskt, och du skall icke länge behöfva sakna hvad som från vaggan tillhörde dig. Jag vill visa dig hur orättvisa dina misstankar äro. Från den stund jag är förlofvad med Elisabeth, är jag också ansedd som son i huset och från den stunden är du åter dess rättmätige arfvinge, Om äfven din far, hvilket gud förbjude, förblefve hård och obeveklig ända till sin lefnads slut, om han icke kunde förmås att ändra det grymma testamentet —välan! då tillfölle hela arfvet min hustru. Se — jag lofvar dig här heligt och i närvaro af din vördnadsvärda mor, att jag då till dig utbetalar hvad som kommer på din andel. Du och dina barn skola icke beskylla min hustru och minga barn för att bafva röfvat deras egendom; aldrig skall orättfånget gods locka den onde anden under mitt tak. Och nu Georg, — härvid omfamnade han honom förtroligt. — Du kunde göra mig en stor gtädje, ja — till och med bevisa mig en välserning. om du ville af mig, redan i mors 5: tr taga ea summa, så stor du kt dina nuvarande utgifter. Du bet ka på att betala den, utan er ett förskott af hv:d som tillkomm husenska arfvet