dessa rader är dessutom ej att byta ord med insändaren i Aftonbladet, endast att upplysa dem, som uti nu ifrågavarande ämne anse sig vara i behof af upplysning, till stadgande af eget omdöme i saken. Götheborgs-tidningens uppgift, det icke mer än 30 000 gevär finnas, synes väl icke hafva förtjent något svar, då det måste antagas, att hvar och en, som litet velat tänka öfver förhållandet, skall utan besinning finna orimligheten af en sådan uppgift, när man känner, att hela armeen är fullt beväpnad och att flere gevärsförråd i riket finnas. Författaren i Götheborgstidningen hade 2:ne sådana förråd sig ganska nära, nemligen Götheborgs och Jönköpings. Ensamt i dessa förråd är gevärsbehållningen tillsammans omkring dubbel emot hens uppgift, öfrige Örråder och gevären inom ermåen att förtiga. Oaktadt allt förlöjligande af den såkallade Sccretessen, :ärer ingen uppriktig fosterlandsyäp, äfven om han kurde det, vilja i allmänna blad publicera försvarsverkets materiella tillgångar. I endra länder brukas det ej. Hvarföre skulle det endast ske i Sverige? — Så mycket må dock nämnas, att i förråd visserligen ej finnes så mycket gevär, som der borde finnas, för att ersätta alla förluster under ett krig.!) Angående flintlås-gevärens brukbarhet, åberopades 1836 ärs försök, såsom bevis emot det i Götheborgsartikeln öfverklagade förhållande, att flintorne lätt i gevären skulle förstöras, och att oligenheter vid gevärens begagnande skulle uppstå, i följd af förment stor olikbet i calibrarne. Dat obefogade i klagomålet ådagaledes fullständigt, genom anförande af facta, neml. att i medeltal nya flintor behöft insättas endast vid hvart 592 skott, ssmt att emellan 30 och 40,000 skarpa skott, alla med pipor af. samma caliber, som i gevären af 481435 irs modell blifvit i all slags väderlek lossade, utan att sådan olägenhet blifvit iskttsgen, som den förmenta. — När på en tillräcklig mängd sådana facta ej göres afseende, hvilka slags bevis skola då företes? För att undersöka en konstruktions ändamålsenlighet, fordras mindre försök med många cxemplar af samma konstruktion, än uthållande försök med några få sådane, hvilket äfven är det minstkostsamma — detta, i afseende å sättet för försökens anställande, som dessutom ej afsågs en undersökning för sig af gevär af 4815 års modell, utsn begagnades dessa gevär endast för att jemföra slagkruts antändning med den af flintlås. Gevären voro både förut och äro sedermera undersökte, dels vid de re gementer, som äro helt och hållet beväpnade med gevär af ifrågavarande modeil, dels vid alla öfriga regementer och corpser, som i flera år haft dessa slags gevär till målskjutning. ?) Slutligen må åter upprepas hvad som vid flera tillfällen blifvit upplyst, att sedan år 1840 endast slegkruts-gevär af ny konstruktion tillverkas. Beträffande artilleri-materielen ?), och de med densamma anställda försök, samt armärkningarne om antalet af behöllige 42 LÖ lavetter, om konstruktionen af dylika, med kännedom om trä och jerns relativa styrka, om begagnande af virkesbehållningarno, om riktskrufvarne, om kostnaden för slagkrutsförsöken, om statsrevisionens vitsord och om sadlarne vid Kronprinsens hussar-regemente, torde vara tillräektigt upplysa: . Att om insändaren i Aftonblådet, på ort som vederbör gifver sig tillkänna, erhåller han säkerligen del af de öfver försökon afgifne rapporter, hvilka försök, i förbigående sagdt, bestodo i långvarig skjutning, samt i marcher, på så väl jemn som den mest oländiga mark; och skall han af dessa rapporter blifva fullt öfvertygad om försökens pålitlighet; — att, när några lavetter inom samma batteri göras nya och förstärkas, intet skäl fiones, att låta de öfrige förblifva vid den äldre, svagare konstruksionen, hälst hela kostnaden för den ifrågavarande lavettagens förändring utgör omkring 3000 Rdr, hvilken kostnad väl i mångens ögon torde vara en stor summa, men som, med betraktande af hvad den öfriga materielen 1) Förf. i Götheborgs-tidningen har med skäl sjelf bestridt den tolkningen af hans ord, att blott 30,000 gevär skulle finnas; men då nu insändaren här anför, att icke tillräckligt antal gevär finnes i förrråden för behofvet under krig, nödgas man med förundran fråga: huru gevärs-anslagen alltsedan år 1814 då blifvit begagnade? Det är likväl i 28 år, som dessa anslag kunnat användas; och då man besinnar, att Staten då egde åtminstone omkring 80,000 reparable gevär, återkommer man alltid till tviflet, om denna del af krigsadministrationen blifvit väl vårdad. Red. anm. 2) Besynnerligt är det likväl, att ifrån så många olika håll beskrifves slagfjädrarnes styfbhet vara så ytterlig, att soldaten nästan omöjligt kan skjuta väl med de i sednpare tiderna utdelade gevär. Detta är visserligen en lätt hjelpt omständighet; men bstänkligare är det, att såsom det påstås, äfven jernet i gevärspiporna skall vara så mjukt, att dessa, då de blifva varma af skjutningen, krokna och kasta skottet än åt ena än åt andra sidan. N Red. anm. Om denna materiel, som man nu så gerna synes vilja klandra, förekommer följande uti den Engelska militär-tidskriften United Service Magazine i Februari månads häfte innevarande år, sid. 155: Withdrawing from our view, the Swedish Artil!ery, the most perfect of all countries, the Brittish may be considered the highest in the scale Wwith respect to precision of fire, and the French the lowest, andra utländska författares fördelaktiga omdömen om densamma att förtiga. Ins. anm. 3