Aftonbladet – 28 juni 1842, sida 3

lärde i främmande land, oss alldeles onyttig. 1 det höga rådet sitta vördnadsvärda herrar af pröfvad ålder och pröfvadt förstånd — der passar ni icke; och till handelsmän passa ännu mindre de vildbjernor, hvilka blifvit vana att krumbugta sig för hedniska qvinfolk och behagsjuka riddaredamer, samt slå dank i de yppiga furstestäderna.n Förifra er inte, min bästa herre!, inföll Herman, hjertligt skrattande. För det första bar jag nu fullt upp att sköta, ty ni hörde ju att jag ämnar bli husfader. Jag skall, som ni väl nu riktigt är öfvertygad om, hemföra en brud och för bennes skull förvandla mitt fädernegods vid Biähle til ett verkligt paradis. Der skall det bli göra nog för Adam att uppfylla och förekomma alla hans sköna Evas önskningar. Herr Adam talar så stort och bredt som om han vore den enda mannen på jorden och stamfader för alla menniskosöner, yttrade senatorn. )Men han har medtäflare, hvilka ic3e så lätt uppgifva sina tidigare och mera välgrundade anspråk, om också den djerfvare sprungit om dem med sin anhållan. Jungfru Elisabeth känner sitt folk och skall nog välja förståndigt, enligt hvad som synes henne vara det rätta, och herr Christoffer är en så rättvis och öm fader, att han säkert icke skall förmena sitt barn att välja enigt des; hjertas böjelse; förnämligast när en man som väger sina tusende guldstycken och på köpet är rådsherre, träder inom skranket.s Denna sista apostrof måtie visst ha vidrört vågot sårbart ställe i herr Withusens bjerta, ty hans ansigte d:og sig dervid i ovanligt djupa veck. Fru Irmgard, som varseblef detta, vände sig hastigt till skrinet för att upptaga den omnämnda pokalen och jungfru Elisabeth skyndade med nyckelknippan ur rummet, för att besörja vinkrusets upphemtande ur källaren. Bravo, herr senator!, ropade den oförskräckte Herman Tärk, ännu beständigt skrattande. Det