Aftonbladet – 28 juni 1842, sida 3

icke gjorde det. Men så mycket vet jag, att på berget Calvaria, i Getbsemanes örtagård, vid Jor dan och vid Tibern, tänkte jag alltjemat på de älskade fosterlanset — ja till och med guds ståt hållares herrliga stad med all dess prakt och ri kedom kunde icke ur mina tankar bortträngs bågkomsten af min kära födelsestad och af all: de för mig dyrbara vänner jag der qvarlemnat Och när nu prins Erik begat sig till kejsa Meximilians hof och beslöt att tjena under er kehertigens fanor, då var det ingenting som qvarhöll mig längre. Jag anhöll om afsked, och konvojerandet af vår Hel. Frä!sares sköna bild frår Jerusalem, hvilken prinsen anförtrodde mig att föra till slottskapellet i Mänden, var min första furstetjenst. Också stod ej länge den ofrälse borgarsonen från en så lysande handelsstad vid skranket då tornering gafs, eller på tröskeln af en furstesal då det var bal; ty på intetdera ställe! vågade ban rida eller spatsera in, emedan de gyllene sporrarna, hvilka ban aldrig kunde erhälla, fattades honom. — Kränkt i mitt innersta af det förbiseende jag wvid dylika tillfällen fick vidkänvas, vedergällde jag det dermed att jag föresatte mig att icke vidare förpanta min arm och mitt blod åt någon adelig herre.n Deruti kan ni ha ganska rätt, frände, sade herr Witbusen med en bifallspick. Den frie Hannoveranaren känner sitt värde, tjenar med hand och hjerta sin länsberre, sin födelsestad och sina vänner, men bortsäljer icke sitt lif för penoringar., pMen hvad skall då herr Tärk uträtta hos oss?, frågade den unge senatorn med ett hånlöjs, under det han l:de i ordning vecken på sina vida, himmel.blåa sidenbyxor och stog till. sammans sina blanka skor, så att de linga sd versnibbar, hvarmed de voro försedda, klingade harmoniskt. Vår goda stad eger, him!en vare lack! sedan den här hållna fursteföreniagen, den djupaste fred och således är den krigskonst, n