Aftonbladet – 27 juni 1842, sida 2

med en känsla, som om det gällt en skiljsmässa från fäderneslandet. Jog tillstår att detta gjorde ett ledsamt intryck på mig, och tanken på fiderneslandet och de der qvarlemrade kära uppväckte ovilkorligen en sorglig känsla. Jag var långt bort, nästan vid verldens ända, och hvad väntade mig på endra sidan denna hemlighetsfulla gränslinie? Jag började i sanning bli bedröfvad på fullt allvar. Men hvad varar länge i detta lifvet? Vagnarne körde öfver gränsen. efter dem drefvos oxarne och hästarne, och vi begåfvo oss till en ansedd Kiachta-köpmans hus, der hela hande!skorpsen tillställt en middeg, och en rätt präktig middag, för missionen. Svart förjagade champagnen Vär dystra sinnesstämniog och vid middagens slut uppstämde våra yngre reskomrater det lärda Tysklands studentsånger, Säkert en ovanlig händelse På Chinas gräns. Så lemnade vi med gladt mod Kiechta, åtföljde af frunlimmerna, hvilka uppbröto med oss klockan fem, efter middagens slut, för att följa oss ännu ett stycke på vägen. Bortom Mai-mat-schen utbredde sig en vidsträckt dal framför oss, bvati hvarken vägvisare eller väg syntes, och der blott en till hälfien igenvuxen gångsig förlorade Sig i den oöfverskådliga steppen. Då vi färdats ungefär sju verst på denna osäkra väg, märkte vi Dågra jurter, byddor, hvilka genom Chinesiska regeringens försorg blifvit uppresta till vårt första nattläger, och här vexlades ännu en gång af. skesshelsningar under cbampagneglasens klang. Då vi ändtligen voro ensamma, nedkastede vi oss på filtar, och jeg åtminstone sof förträffligt. Men klocsan fem följande morgon väcktes jag al ett förfärigt Oväsende och hörde ett larm, ett Bnäggande, ett skrik och ett skällande om hvartannat, så att jag helt yrvaken sprang ut ur kyddan eller jurteny; hvilket sällsamt.skådespebvisade sig här för mina ögon! midt på dem vida steppen stodo våra jurter, omslutna at den vinens kibitkor, och atom alltsam.