Aftonbladet – 27 juni 1842, sida 1

FI SEE rr RA ERE rs komma till Kiachta från M i-mai-tschen; men men ser tydligt i deras sätt att vara de ryska sedernas inflytande, och endast deras orenlighet och en viss påflugenhet utmärker dem från annat folk. Då Chi nesen inkommer i ett hus, går han rakt in i förmaket, kastar sig på divanen, knackar astan ur tobakspipan midt på golfvet. röker ut två elter tra sådana, dricker några koppar tå och tår derpå till den andra, tredje och så vidare ända till skymningen; jast för dessa gäsiers skull kallnar tepannan icke på hela dagen hos de ryska köpmännen, Slutligen ankomrmo våra ledsagare, och föreståndaren för vår mission skickade dem genast efter chinesisk sed, de på förhand åt hvar och en efter hans värdighet bestämda skänierna, hvilka till det mesta bestodo af kläde, zobelskion och galanterivaror. Följande dag återsände de äfven presenter till oss, men icke värda en hundradel så mycket som våra; så skickade till exempel en af dem en silkesbörs, hvilken af Kiachtaköpmännen värderades till fem rubel, en andan skickade några parfymljus, en tredje någon annan dyix småsat. Vi skulle just begifra 055 å väg, då en mongolisk furste från Urga kom till Maimai-sehea; han var son till den berömde Wang, som förut haft en underhandling med ryska sändebudet Golowin. Vi ville mycket gerna se hozom, och tulldirektören bjöd honom will sig på en middag, hvartill vi naturligtvis också blefvo inviternde. Et ter lång väntan ankom slutligen fursten, åtföljd af omkring fyratio personer, alia högst uselt klädda: några hade blott och bart fårskinnspelsar, andra blåa lipnerockar, men alla voro försedda med bågar och pilar. Fursten sjelf ber vanlig mongolisk drägt, en lång sidenkaftan af blå färg; deröfver en kort mörkviolett sidenklädning lik en fruntimmersrock, med vida ärmar; på hufvudet hade ban ett slags halmhati med röd fjäderbuske och röd krapp, tecknet till hans generalsrang. Då hans tvåbjuliga, blow med en mulåsna förspända, vagn körde fram, gingo tulldi