Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 1

mm ——L — ——— ---— delse, som. vi nyss haft äran att förtälja, för all tid, oaktadt den flitigaste efterforskning, en gåta lika hemlighetsfull,. som den varit den mörk: December-afton, då vi först sågo den unge man: nen, kämpande med köld, hunger och den mes: prosaiskt gråa och otrefliga ensamhet. Imedlertid var han, under hela sin lefrad, fullkomlig öfvertygad om, att utnämningen till det fet: pastoråtet stod i sammanharg med den händelse vi nu omtalat, och ifrån den daterade han sit lifs lycka. Mången svart, dyster vinterqväll satt Carl se dermera, i en lång följd af lyckliga år, vid der flammande brasan i sitt trefl ga hem, rökte sir bastanta, silfverbesmidda sjöskumspip2, klappade sig på sin stadiga prostmage och omtalade, qvick. ögd och purpurkindad, sin upgdoms gyllene äf. ventyr för sin vackra pfostinna och sina tr barn, hvilka, friska och rödblommiga, som nys: utspruckna rosor, stodo kring hans knän. ——— tfn ÄDELMOD. Baron von F. var en passionerad spelare. Er gång en af de rikaste adelsmännen i-B., hade har måst föryttra det ena af sina gods efter det andra så att ban slutligen, med sin familj. en ung, älsk värd fru och två döttrar, var inskränkt till en hel titen, och likväl skuldsatt egendom. Redan had ban (usen gånger förbannat den förderfliga . passio nen, som hotade att göra bozom till tiggare, tuser gånger fattat den fasta föresalsen awt slita sig ifrår dem; men den minsta tillfällighet gjorde honom å ter vscklande i sina goda föresatser, och kan ilee: städse-ånyo sin undergång till mötes. Nu först, di intet mera återstod af hans betydliga förmögenhet än denna lilla egendom, och en dyster framtid, stm! betymmerfull å!derdom hotade honom och bans familj, kände han ångerns sönderslitande qval i deres bela, fruktensvärda styrka. Då tycktes himlen ännu en gång förbarma sig öfver honom. En rik tant som vistats utomlands och ganska litet bekymrat sis om sina slägtingar, dog, samt insatte baronen til ensam arfvinge af sin förmögenhet. Denna oförmo