Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 1

en elegant sängkammare, der ett ungt, skönt fruntimmer låg i en stor, med rödt, guldbroderadt sammet rikt omhöljd säng. Den äldre damen föreställde honom för den unga modren, såsom den prest, hvilken hade förrättat dopet. Den bleka qvinnans kind skimrade vid dessa ord af en fin rodnad. Med en Jjuf silfverstäm. ma tackade hon den unge presten för hans beredvillighet att tillfredsställa hennes önskan, att få sitt barn kristnadt och förklarade tillika, att han hade gjort henne den största tjenst, som ännu någon menniska i verlden visat henne. Härvid räckte hon honom en börs och bad hovom glömma det besvär cch förlåta den obehaglighet, man hade förorsakat honom, genom att kalla honom till en embetsutöfning en så sen, stormig afton. Carl tryckte med värma den sköna qvinnans hand, tog afsked och 2fligsnade sig. Densamme fåordige ynglingen, som först hade kallat honom, förde honom derefter tillbaka till sin boning på samma vis, som han hade kommit. Med hvilka lifliga känslor den unge, fattige adjunkten erinzäde sig detta romantiska uppträde och såg sig Vara ägare af en full börs med guldmynt, Jemna vi åt vår läsares rika inbillningskraft att sjelf med eldiga drag föreställa sig... IV. Några få år efter denna händelse, under hvilka S. efterhand kommit i lyckligare omständigheter, än han var, då vi först gjorde hans bekantskap, kallades han en morgon oförmodadt till en, då ganska inflytelserik, gunstling hos konung Gustaf den tredje. Af denne hugnades han med den glada nyheten, att han hade af konungen blifvit utnämnd till kyrkoherde i ett a! Sverges fetaste, regala prestgäll. Hvem som hade rekommenderat honom tll en så stor och oväntad befordran, kunde hen aldrig få erfara. Äfvenledes blef hela den häön