Aftonbladet – 23 juni 1842, sida 1

DÖPELSE-AKTEN. ETT HISTORISET ÄFVENTYR FRÅN SLUTET AF DET ADERTONDE ÅRHUNDRADET. (Slut från gårdagsbl.) ILL Då den unge presten med osäkra steg inkom i rummet, bländades genast hans ögon af glansen från flera starkt upplysta kristallkronor och massiva silfverstakar, hvilkas sken återkastades af en mängd speglar. Det var en stor salong, inredd och möblerad med det adertonde seklets mest prunkande lyx och doftande af det finaste mysk. Men der fanns ingen menniska inne. Den svartlockige ynglingen, som hela tiden varit Carls följeslagare, afhjelpte honom nu med artighet kappan, bad honom sitta ett ögonblick och aflägsnade SIP .. 0060 fn fick härigenom ett tillfälle, att samla sina tankar och öfvertänka det besynnerliga i sin ställning. Det var honom ännu omöjligt att ens gissa till skälet, hvarföre han här hade blifvit kallad. Att någon familjhemlighet var härmed förbunden, hade han sett af brefvet; men hvaruti hans tjenst skulle bestå, kunde han ej inse. Imedlertid såg hans äfventyr så roma neskt ut, att han började på att bli glad och hurtig igen. Han erinrade sig äfven sin ledsagares ord, att, om han följde, skulle han bereda flera menniskors lycka,. Detta bidrog mer än något annat till hans goda lynne. Under det han var sysselsatt med dessa tankar, återkom ynglingen och bad honom följa sig. Han gick och inkom i ett rum, der fyra äldre personer voro samlade. De besvarade alla med artighet hans helsning. En äldre dam af de: i varande, i rik drägt, sådan de förnäma den tiden brukade bära, framträdde till honom, tackade förbindligt för hans godhet, att komma till dem och sade att ändamålet med hans ankomst var att, i enlighet med den evangeliskt Luther