Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 3

derjemte fröjdade sig af ett bopp om en raöjli lycka, ett underbart äfventyr, som för allti skulle bjelpa honom ur sina närvarande dystr: omständigheter. Dessutom var det ju i egenskaj af prest, som ban kallades; och han ansåg de vara sin pligt, att följa en sådan kallelse, hu: besynnerlig den än visade sig denna gång.. Carl klädde sig alltså i sin presterliga 8kruc och var snart fårdig att följa den fremmande Då han nedkommit tll porten, väntade der utan för en stor; täckt vagn, i hvilken-den-okändi bad honom taga plats. Presten steg i vagnen hvars dörr omsorgsfullt tillslöts. Derpå bar de af i rask fart, och hvart? — det visste ej der förvirrade unge mannen, som ej en gång va: rätt säker på, om ej alltsammans var! en dröm så mycket mer, som hans fantasi i drömmel någon gång irrat omkring i äfventyr och scene af ungefär samma art. Imedlertid åkte han rätt trefligt i den beqvä ma vagnen och tyckte att hela händelsen i all: fall var vida artigare, än att sitta eusam, tank full och tråkig i sin-otrefliga vindskammare. Stormen hven under tiden och det var kol mörkt rundtomkring, med undantag af ett och annat Jjus, som skimrade fram ur något fönster Sedan de sålunda åkit kors och tvärs, såsom der unge prestmannen tyckte, vid pass en half tim mas tid, stannade vagnen utanför ett större hus Den mörklagde, smärtväxte ynglingen i kappar öppnade vagnsdörren och bad presten stiga u och följa sig. En betjent i rödt livr, med er starkt skinande fackla i handen, stod bredvid Presten följde, besinningslös af det underbara ban redan denna afton upplefvat och bländac