af det ljufvaste hopp spridde för ett ögonblick sitt ljus och sin värma i haus själ. Ty det hörde till bans ålder och lyane, att han, som andra äfventyrare, ofta med glad förhoppning brukade föreställa sig, att någon nyck af lyckan eiler, som han kallade det, någon omedelbar försynens nåd skulle hjelpi honom ur hans närvarande betryck. Men denna behagliga känsla blandades, efter liten eftertanka, snart med oro, ty huru kunde någon kristen hjelpsåm menniska vara ute i ett sådant vargvåder, och hur kunde väl lyckan komma till honom, när allt i naturen var så fult och otrefl gt? ..... Det klappade på dörren. Han öppnade; och tn ung man, insvept 1 en vid, mörk kappa, invrädde, helsade och frågade med en utländsk acent på orden: bor magister S. här? Då detta kjakades, lemnade honom den fremmande ett kef af detta innehåll: . sHöglärde, ärevördige Herre! Ea okänd familj önskar i en vigtig angelägenbet Tit:i assistance, Man anhåller derföre ödmjakast, det Tit. täcktes, i sin presterliga skrud följa det bud, som lemnar denna biljett. Mar beder på förhand, i anseende till omständigheter, hvilka till en tid måste förblifva en hemlighet om fullkomlig diseretien .... Brefvet var för öfrigt så oredigt underskrifvet att namnet omöjligen kunde tydligt läsas. Pi prestens fråga till den okände: shvem har skrifvit detta bref? svarade denne med afbrutna ord: jag vet intet. Om mir herre ej vill följa mig, är det mitt beslut att genast aflägsna mig för att uppsöka någon annan, som år mera vilTe dertill: Men om min herre följer mig, göj