Aftonbladet – 22 juni 1842, sida 3

————————? rEIETEbeET——r?rooeev——mESRERS—— od af det bjerta Jjusskenet af facklan. Hans ledsagare förde bonom uppör ett par temligen trånga trappor. Då de voro uppkomna, knackade hans vägvisare på en dörr, som i ögonblicket uppläts, och de inträdde tillsammans. (Slutet följer.) — LöJLiGT MISSTAG. En köpman i Marseille hade en affarsvän på Amerikanska kusten, och som någon af hans familj flera gånger hade yttrat sin önskan att äga en apa, så skref han till denne vän, att hänsskulle göra honom ett nöje. om han ville sända honom två eller tre apor af de vackraste, som der kunde erhållas. — Händelsen fogade nu så, att köpmannen, då han skref öu (eller) emellan 2 och 3, gjorde o i ordet mycket stort, men u helt litet. Några månader förginigö, men ändtligen kommer håmnbetjeningen i största brådska till den gamle handelsherrn och underrätter Honom, att hans menageri hade anländt. Mitt menageri! utropade köpmannen. Ja, ett menageri, en hel laddning med apor här för er ankommit: Köpmannen ville-imedlertid icke sätta tro till denna underrättelsen, till-dess att ett brefoöfverlemnades honom från; hang Afrikanska vän. I detta bref ursäktar sig, med fullt allvar, Afrikanaren , en man af den mest samvetsgranna . punktlighet, att, oaktadt all möda, det för henom icke hade varit möjligt öfverkomma mer än 260 apor af de reqvirerade 203, men lofvade, att, så snart som det lät sig. göra, sända de ännu felade. Hvad köpmannen dervid tänkte och kände, då han sjelf infann sig vid hamnen och med egna ögon öfvertygade sig om dervaron af sina 460 apor, som, alla väl konserverade, grinande visade honom länderna, det kan man lätt föreställa sig. Det var för bonom likt ett af dessa ögonblick; då en menDiska icke vet, om hon skall skratta eller gråta. (Hallands L. T.)