Aftonbladet – 21 juni 1842, sida 3

framgångar i en mera upphöjd skrifart!) — I sanning, herr de Båeranger, man tror er icke, och ni tror er icke en gång sjelf; nismädar, efter behag, både ert snille och er sånggudinna. Ni känner nogsamt att, om i verlden finnes ett slags oförgänrglig uppenbarelse, så är det singen; Ni känner nogsamt att böcker och monumenten varda stoft, men att sången går från slägte till slägte; ni känner nogsamt att sången fruktar hvarken tiden eller åskan, eller svärdet, eller lågan eller vattufloden, emedan den tar sin tillflykt i menniskobjertat som en räddningsark; ni känner nossamt, att Homerus, Pindarus, Tyreus, Araben Antar, Persern Firdousi, David och profeterna äro, också de, endastsångmakare. Ni känner nogsamt, att det är en sång, hvilken sedan femtio år uppeldat Frankrike och Europa; ni känner nogsamt, att denna sång, som benämnes la Marseillaise, vunnit fältslag, eröfrat verlden, krossat throner, oeh kallat bjeltar ur intet! Ni vet allt detta; nedsätt då ej värdet af edert verk, ryktbare vismakare! Ni har gjort mer än sjelfva Marseillaisen. Ni har, då ni så velat, gifvit folket en instinkt för ädla wvärf; ni har med eldbokstäfver intryckt i dess själ de stora begreppen orm ära, heder, fosterland och mensklighet. På detta sätt har ni värdigt fyllt edert, af Gud åt snillet förlånade uppdrag; ni kan dö lugn; våra sednaste efterkommande skola upprepa edra sånger och edert namn skall icke förgås. ) Se företalet till den sista upplagan. — —-—A2AA2— —