Aftonbladet – 20 juni 1842, sida 2

OM DE TRE STORA FRAGORNA. Det är med verkligt nöje man läser följande öppna erkännande i en pinsänd artikel i Sv. Biet för i Lördags, och hvilken för öfrigt är rigtad emot en i Aftonbladet ej längesedan förekommande uppsats (under rubriken en Bikarls bekymmer) rörande, bländ annat, det olämpliga af nuvarande Stiftstyrelsen: Lika med hvad Tit, (förf. i A.B.) i sin artikel yrkar, och hvad länge och af många varit yrkadt, anse vi det vara orätt, att Presterskapet och hvilken embetsmannacorps som helst erhåller styresoch förmän, som ej dokumenterat sig ega kunskaper och pragis i de lagar och författningar, som de skola tillämpa. Vi anse således orätt, att unga och i presterliga göromål ock författningar okunnige ech oerfarne Lektorer sättas till förmän öfver äldre embetsbröder med mera både kunskap och praxis i system; med ett ord, vi anse Konsistorialstyrelsen i detta hänseende behöfva en reform.n Att ändtligen hafva tvungit bisidan fram till en sådan bekännelseg är ingen ringa sak. Men vi finna oss föranlåtne, att dertill foga följande anmärkningar: Hvarföre anser ins. i Biet blott unga och i presterliga göromål m. m. okunniga lektorer icke böra ingå såsem styresmän öfver ett stifts presterskap, eller vara konsistoriales? Månne icke på anförda grunder alldeles samma ogillande bör af ins. uttalas 4:0 öfver äldre personer, då de sitta äfvenså odokumenterade i ett konsistorium; och 2:o likaledes öfver sjelfva biskoparne, som icke allenast sitta der, utan presidera der, men mycket väl hafva kunnat blifva biskopar utan att det ringaste styrka sin kunskap eller erfarenhet i presterliga göromål och ecclesiastika författningar? Det är detta, som insändaren i sitt enkla och uppriktiga svar, förbigått, men icke bort öfverboppa. Ty, huruledes blir man biskop? Dertill kan komma i åtanka t. ex. en professor i hvilken verldslig vetenskap som helst (såsom botaniken), en lektor i hvad undervisningsämne som helst. (e. gr. historien), och för öfrigt hvad embetsman (t. ex. kapiten, :statssekreterare, ö. s. v.) eller person, som helst vinner rum på förslaget och af konungen nämnes. Sannt är väl, att han före embetets tillträde och utöfvande måste prestvigas, i fall han förut icke är prest. Fordrades nu tillika, att han, såsom vilkor härföre, skulle genomgå ordentlig och verklig Pastoral-examen med thy åtföljande förhör i jurisprudentia ecelesiastica, predikoprof och allt annat till prestembetet hörande, så vore om alltsammans i denna del ingenting att säga. Men så sker icke, eller rättare, behöfver det, enligt gällande föreskrifter, ieke ske. Mannen kommer igenom utan vidare än en disputation eller presiderande för theser, hvilka kunna vitsorda mycket, men alldeles icke behöfva dokumentera kännedom i ypresterliga författningar och göromål. Månne insändaren i Biet mäktar neka detta, eller blunda för de slutsattser, som deraf följa? Vi tro det knappt. Nu är det imedlertid detta ytterligare och bestämda erkännande, vi också nödvändigt af -honom måste kräfva, innan Vi ingå i svar på de tre till förf. i A.B. framställda frågorha, som vi dock, för bättre minne skull, under tiden citera och här anteckna: 1:o Hvilka bland de ecclesiastika sysslorna i vårt land förf. i A.B. räknar till den prelatur, som bör afskaffas? 2:o Huru, i stället för nuvarande af förf. i A. B. utdömda institutioner, ecclesiastik-staten ; Sverige skall hädanefter styras? samt under hvil. ka auktoriteter eller förmän det lägre presters skapet bör sortera, enligt förf:s i A.B. åsigt? 3:0 Hvilket bland våra theologiska systemer förf. i A. B. menar med den prelatensiska christendomen, hvilken borde afskaffas? Och hos hvilken författare vi skola finna utvecklad den bibliska christendom, som förf. vill införa i vårt fädernesland? : Det är väl temligen säkert, att svaret på dessa tre propositioner ligger tydligt för hvarje medlem af allmänheten; som tänkt sjelf öfver dithörande ämnen; eller följt-den disskusion, hvilken från de offentliga tribunerna härom blifvit förd på den sednare tiden. Likväl — om ock