Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 2

——EAA———— AAA —E gen, jag drömde mig en framtid utan att för,summa det rörvarande ögonblickets nöjen, kommer mna ögon att föoktas af ofrivilliga tårar. vÄck! hvad ungdomen är en skön sak, derföre vatt hon kan sprida tjusning till och med på ilderdomen, dezna så varloltade, så fattiga ålder! vAnvänd ni väl edra återstående dagar, kära ,vänirna! Alska och låt älskal Jag har mnogpsamt känt denna sällbet, den är lifvets högsta yckaln Detta förströelserika, kärleksfulla och dåraktiga. men för gubbens minnen så kära lif, hade imedlertid sina stunder af modstulenhet och bitter. het. Efter berusningens dagar, när den fatals morgondagen kom och den fattige poeten åter befann sig ensam i sin ringhet och sin olycka, tog dysterheten sin plats framför kakelugnen, de glada refrängerna tystnade hastigt och Beranger lade sig i stället vinn om att genomskåda den dystra slöja, som täckte bans framtid. Det var under något sådant ögonblick en lycklig ingifvelse för honom öppnade källan till el! oförväntadt välstånd. Vi vilja låta honom sjel! förtälja denna tilldragelse uti en till Lucien Bonaparte gjord dedikation af sina arbeten: I brist på utvägar, trött vid svikna förhoppnisgar, rimmande utan syftemål och utan uppmuntran, utan kunskaper och utan råd, fästade jag mig, under loppet af år 1803, vid den tanken (och huru många likartade pliner hade ej sått om intet!) att i försegladt konvolut inliggs amt på posten afskicka mina oformliga poesier ill förste Konsulensbror, Lucien Bonaparte, Gå redan namnkunnig för sin stora talang som ta