Aftonbladet – 18 juni 1842, sida 2

ranni, sinnenas brusande hänförelser. Medan der unge, uppriktige och fromme, men redån grubb lande Lamoartine vandrar omkring i klostret Bel leys tysta gallerier, åkallande mihärda Elvi res kyska, bestöjade bild, veggar Beranger, ka stad ut i verlden, utan bjelp, utan stöd, utar förmögenhet, med en ofulikomlig upposträn, er brinnande åtrå efter ryktbarhet och sina tjvgt års liflighet, sin upgdom i de äregirigaste drömmar och söker genom studier den bildning sor fattas honom. Hen känner att han är född Poet men har ännu icke funnit sin väg, hvilken bar rastlöst söker på de mest olikartade håll. Så iunda gör han första utkastet till en komedi les Hermaphrodites, hvilket han kastar, på elden uppställer grunderna till ett missfosterligt stor episkt poem, som skulle kallas Clovis, framblä ker dityramber, utmärkta genom hög religiös värdighet, le Deluge, le Jugement dernier,; och låter trycka ett idylliskt poem i fyra sånger, I Påelerinage. Drifven af olyckans bistra oförrätter, fundera: han för ett ögonblick på att resa till det af fran. ska trupper då belägrade Egypten; en ledamot a: expeditionen, som obelåten åferkom derifrån. gjorde denna nya drömbild till intet, bvadå den stackars okände poeten besluter att qvarstadna i Paris, hakar sig fest med ny kraft vid hoppet, del sista goda som försvinner, och cverlemnar sig bekymmerslöst åt lifvets hvirfvelvind. Nu infaller bänförelsens, berusningens, glödjens, fattigdomeds och glömskans epok, epoken för tillkomsten af pocmerna le Grenier, Roger Bontemos, la Gaudriole, les Gueuz och le Vie