Aftonbladet – 17 juni 1842, sida 2

hade en skrift, som han fått af sin moder, uti hvil: ken stod: Din fader beter Teutschmann. , Då har älskade din moder, var han fältläkare. Ödet hai skiljt oss. Men din fader var god; om du någonsir finner honom, skall han gerna upptaga dig. — Den unge fremlingen var således herr von Otters son och arfvioge. Han hade aldrig kännt sin mor, ty hon dog några dagar efter hans födelse. Hans meorfai Alberti hade rest till England och dog der. Snar bade den öfvergifna gossen erhållit tjenst på et skepp, som gick till Amerika, hvarest han genom en serdeles Jycka fick siudera läkarevetenskapen. För ett år sedan hade han återvändt derifrån, för att resa till en badort i Schweitz, der har skulle blifva läkare. Den tyska tidning, som om. talar denna händelse, hvilken skall vara fullkomlig bistorisk, tillägger att den unga doktorn för kor tid sedan gifte sig med den täcka flickan, hvar: konnäsans han så lyckligt kommit att göra på de dåliga värdshuset. — ÅÄRELYSTNADENS ÖDE. På historiens blac finner man hundradetals menniskor, som blifvit fi rade under sina segrar, såsom t. ex. ibland andrs Alexander, Philip, Czsar, Hannibal, Pompejus, An. tonius, Pyrrhus, Sylla, Seleucas, och i vår egen tic Napoleon. Men på samma blad erinras man om att i alla deras fälttåg, en hvar af dessa männer sina handlingar styrdes af ärelystnad, icke af foster. landskärlek, af begär efter personlig storhet och ära icke af nit för sina undersåters elier landsmäns bä. sta. Och hvad blef deras slutliga belöning? Alexanders och Hannibals en giftdryck; Antonius dödade sig sjelf; Pyrrhus dödades af en sten, kastad af en Spartansk qvinna; Sylla dödades af ohyra; Philip Cxcar, Pompejus osh Selencus mördades och Napo leon dog på St. Helenas klippa, i landsflykt. — Uti Massachussets asyl för blinda befinner sig för närvarande en ung flicka, med namn Laura