Aftonbladet – 17 juni 1842, sida 1

systemerna. Vi erkänna nu att pistillen allenan befruktar vexten och att stårdrarne icke äro mer e!ler mindre än pistillens uppvaktning, den der icke bar något annat att göra än att bugande stå i omkretsen och reservera sig. Vi finna nu att vexterne icke böra indelas hvarken efter sexualsystem eller, — ja ännu mindre, — efter sina egenskaper och sin användbarhet, såsom de Jacobinrske fransmännen velat; utan bör all rangordning vexterne emellan bestämmas blott af örtagårdsmästarens nåd. En hvar finner att en Käringkruka, som af honom planteras på blomsterrabatten , är något bättre och högre än alla andra Käringkrukor som vexa i dikena; oaktadt bon både till yttre och inre egenskaper förblifver en Käringkruka, kan hon dock genom örtagårdsmästarens nåd när som helst upphöjas. i Svärdsliljevärdighet; en simpel Prestnacke eler en vanlig Munklus (Cynoglossum Off. Linn) kan sålunda af honom upphöjas till en Biskopsmössa, en Räfrumpa (Equisetum) kan likaledes genom nåd blifva en Riddarsporre och hela hopen af Erypvexter kunna genom samma outtömliga nåd upphöjas till Kungsljus. Detta går synnerligen lätt, om man å blomsterrabatten har någon Kejsarkronan, som skänker det hela en stämpel af främmande beskydd. Då man antar ett sådant system, blir det onödigt för örtagårdsmästaren att kunna botanik eller ega förmågan att skilja de dugliga vexterna från de odugliga; alla få nemligen sin rang inom systemet gerom hans nåd allena utan afseende på de der lumpna egenskaperna, som Gud gifvit dem; han kan våra säker att snart nog se sin örtagård öfvervext af ogräs, som småningom qväfver och undantränger