Aftonbladet – 17 juni 1842, sida 1

blott skränet af några: orostiftare, af de der ,Dalierna och Rosenpacket, de der borgerlige morötterne och de plebejiske potäterne derutanför, som icke kunna i sin blindhet se annat än patt vi ännuväro hvad vi utom din nåd hade förblifvit, nemligen Käringkrukor, Kråkris, Räf;rumpor och Svampar, men din höga: vishet begriper rog att denna infama Etternässla och de öfrige blott vilja undantränga oss, dina trogna praktvexter, och på grund af så kallade egna förtjenster få plats på rzbatten; detta skulle blifva dig svårt, store örtagårdsmästare, ty en Nattv:ol. skulle ju då djerfvas att utan nådigt ptillstånd vara välluktande midt för din höga näsa, en Dahlia skulle pråla med sin skönhet tvertemot din nådiga vilja och den simpla poptatisen froda sig och lemna nyttiga alster utan att ens beböfva tillåtelse; detta går icke an, allernådigste! ingen af dem skulle, som vi, tacpka dig för ditt ombuldanrde. alla dessa plebejer skulle blott anse sig hafva fitt rättvisa och icke erkänna din makt öfver systemet. Örtagårdsmästaren har då, för att bibebålla sitt välde, intet annat att göra än att taga sin skära och hugga knopparna al samtlige de rabulistiske vexterna, trampa ner de klandraude Etternässlorna och till uppmuntran. för sitt trogna Ogräs skänka det ännu högre rang. När så sker, upphöjer det betitlade och excellenta ogräset sin röst och ropar: Herre! Din visbet är bög och obegriplig.n Detta är det nya system, vi vilja föreslå, ett system, lämpadt efter Tidens oro och tidens krafy; der ligger en hög rättvisa i detta system, som skulle (då hvarje örtagårdsmöstare bar sitt