Aftonbladet – 17 juni 1842, sida 1

MM Ö MR Ön alla de dugliga vexterna och sålunda befriar si berre och mästare från besväret att odia och vårda sådana. Örtagårdsmästaren är dock, ge nom den makt bonom är förlänad, lycklig no att alltid vara omgifven af vexter med de mes klingande pamn, och då det tillhör systemet at icke göra afseende på duglighet eller egenska per, äro namnen fyllest noz. Skulle, mot al förmodan, bland blomsterfolket, mobben, sön vexer på kall jord och som förtvinar i brist pi vård och på duglig matjord, och bland hvilke mingen veklig Svärdslilja, mången Georgin och mången doftande Nattviol är bortblandad och förtrampas, skulle, säger jag, ibland dessa er röst höja sig t. ex. från en hiten Etternässla och begära plats i örtagården för de af naturen dug. liga och sköna vexterna samt fordra det titule. rade ogräsets bortrensande från rabattens höjder. fordra plats för den individuella dugligheten och det odugligas frånskiljande, begära rättvisa och klandra örtagårdsmästarens godtycke: då skulle det höga, frodiga och betitlade ogräset skrika högt och säga: Allernådigste örisgårdsmästare! En nedrig Etternässla derute bland mobben har nuppbäft sig och klandrar dn vishet; hon säger om den ena af oss att han är en usel Eä,ringkruke, eaktadt ban i glansen af din nåd fått Svärdsliljevärdighet, att den andra af oss när ett Kråkris, fastän du gilvit densamma rang och värdigbet lika med en Törnros, att en tredje endast är en svamp, en Phallus impudicus: ,oaktadt du i din böga vishet förklarst honom för din underdåniga Förgät mig ej. Tro icke, nådige herre, att detta är he!a blomsterfolkets tanka, detta vördar och älskar dig, utan är dett;