Aftonbladet – 16 juni 1842, sida 1

blek och darrande. Drottningen motiog honom med en behaglig värdighet; ban böjde ew knö, tog den bidsköna hand som. räcktes tonom, och vidrörde den vördnadsful!lt med sina läppar. — Ers majestät, sade han, värdigas förlita mig den djerfhet jag tagit mig då jag vågat följa edra spår! min okunmghet bör val tjena mig tll någon ursäkt! . — Jag förlåter er, min herre, och ser i ert uppförande biott en oinskränkt tillgifvenhet för min person. — Sätt denna oinskränkta tillgifvenhet på prof, madame, cch jag skall med giäödje trotsa alla faror, för att göra mig värdig eder nåd! — Nåvil, chevalier! ni skall icke länge behöfva vänta på tillfälle att visa ert nit. Staden är i uppror, och folkmassan tränger sig intill fönstren af värdshuset; laga att folket, hvars stoj besvärar mig, blir skingradt. Chevalieren gick ut och återkom efter en fjerdedels timmas förlopp. — Ers majestäts befallning är åtlydd; folkmassan är skingrad; det var visserligen icke utan möda, men med tillbjelp af auktorteterne, som understöddes af nationalgardet, har jag kommu tillrätta med packet och blitvit det qvitt förmedelst några choc:. — Se der en tjenst, som icke skall bli förgäten, återtog drottningen; och jag hoppas att en dag kunna belöna den, då jag, återställd i mina lysande förhållanden, skajl vara i stånd att skänka er enplats vid mitt hof. I förväntan derpå, utnämner jag er till min förste kammarherre och, i kraft af detta ert embete, torde ni föranstalta Om supeen, som jag önskar serverad ju