Aftonbladet – 16 juni 1842, sida 1

förr desto hbeidre, emedan jag känner mig utom ordentlig bungrig. — Huru! i ett sådant ögonblick, och efter et dylikt uppträde, kan ers moajestät ba mod at vara hungrig? Hvilken stor själl — Sjilen har, som jag tror, ingenting me den saken att göra. Ni torde föranstalta or trenne kuverter; ett för mig, ett för min trogn Suzanna och ett för er. Visupera tillsammans Ståndsskillnaden uppbör i olyckan; Versailles ceremonier passa icke i dag på värdshuset Silf verne lejonet. Se framför allt ull, att champagr icke må förgätas, Miltiden var högst angenäm; drottningen upp muntrade sina gäster i det hon bad dem bann lysa allt tvång och tfördrifva tiden med glad samtal och pibitt. Suz2nna bad chevaiieren be rätta sin egen historia, hvilket den unga fransk. gretven ock gjorde med mycken naivetå. — Jag är född i detta land, började chevalie ren, och jag fyllde 20 ir annandag påsk. Mi far dog i kungens tjeost, och min mor fostrad upp mig för det andliga kallet; ty min äldr bror Achilles borde upprätthålla glansen af vår familjenamn och värt adliga vapen. Oiyckligtvi bief den stackars gossen, som hade anlag föl dispyter och var en, ingalunda hvad man kalla äfven grälmakare, dödad i en duell för fyra å! sedan. Då lemnade jag seminarium; man la mig uträda i verlden, och min outel Robert d Valbraye lärde mig allahanda dumma saker, och ville, så mycket möjligt var, göra en mauvai sujet af mig. Han rådde mig att sålunda åter taga den försummade tiden, och att aflägga de