Aftonbladet – 15 juni 1842, sida 2

för evigt förenadt töed det öfriga Danmark, Emot den talar Slesvigs demokratiska anda och dess materiella intressen, som draga det till gorden ech de danska kolonierna. Men hvad jag mest räknar på, det är, att under det vakzande folkmedvetandets sköld, den skandinaviska nationaliteten och det i Jång förnedring hållna danska språket, rest sig i Slesvig och kraftigt utfordra deras bel:ga rätt. I det öfriga Danmark har man djupt kännt, att deita är lifsfrågan för vår stats tillvarelse, — att vi endast förenade med Slesvig hafva en i militäriskt afseende väl försvarad gräns och tillräckliga mede till en god inre utveckling. Derföre förstå vi med Danmark allt land emellan Öresund och Eideren, och äro färdige att försvara vårt gamla Darnevirke såväl mot Nordsibiogiernas höglförrädiska skrå!, som mot alla tyska foglafängares sjöjuka erötringslust. Och skulle det blifva a nöden, då vilje vi med svärd skrifva på deras rygg bevisen för den sanmng: Danmark vill icke! Vårt Danmark är alltså konungen af Danmarks riken och länder, Holstein afräknadt, mer Siesvig inberäknadt; och att detta skall villigt erkännas af Slesvigs foik, derom kan man vars förvissad, om blott Slesvigs egva förhållanden och sdministrativa sjelfständighet respekteras sam! vi ställe så till, att det medör frihet och lyck: alt vara en del af Danmark. Skålen gäller såiedes D:rmarks fribet och lycka. Danmark intill Eideren! Lefve D:nmarkle