Aftonbladet – 14 juni 1842, sida 3

större arbete: En historisk och statistisk beskrifning öfver Sla stad. Detta häfte, som egentligen utgör första kapitlet, innehåller historiska underrättelser om silfververket och en tabell öfver silfvertillverkningen ifrån år 4400, då den utgjorde 46,000 lödiga marker, till och med år 4840. Enligt författarens mening, är Sala grufva icke så gammal, som traditionerna uppgifva, utan sannolikt först bearbetad på 4400:talet. Af Sturarne och Gustaf I omfattad med synnerlig välvilja, var grufvan på deras tid mycket gaifvande. ända till 35,000:lödiga mark, men aftog unger Erik XIV:s och ännu mera under Johan III:s regering. r 4595 var grufbrytningen nästan afstannad och utarrenderades till ett par köpmän från Riga, hvilka likval ej kunde hålla grufvan fri från vatten, utan drefvo arbetet på s. k. flottor. Det sålunda förfallna silfververket, som åren 4607, 14608 och 1609 gaf undast 47. 76 och 44 BB, underbjelptes och uppdrefs likväl af Carl IX, den der ifrån Tyskland inkallade kunnige man, för att införa en bättre metod. Gustaf Adol: fullföljde sin faders afsigter, samt förpaktade grufvan med alla dess lägenbeter på 6 års tid till 6 tyska Bergsmän, hvilka ålåg att i Konungens skattkammere årligen aflemna 906 I !, lod silfver, och dessutom hvart 40:e lod af ailt det silfver de kunde tiliverka. Derefterinnehades bergsbruket någon tid af kronan, till dess det 4659 utarrenderades till Sa:a Bergslag på 20 år, hvarefter ett Bytt lif syntes sprida sig inom verket, och tillverkningen steg först till 4000, men ökades successive till 7000 lödiga marker och derutöfver. r 4674 återtog dock kronan verket och förpantade det året derpå till en rik, enskild man, men förpantningen uppbörde 1682 och verket öfverlemnades till bergslagets disposition, så länge det på rätt bergsvis kunde drifvas. Iotill 4796 bibeböll sig tillverkningen emellan 2000 och 2 500. men aftog sedermera och utgjorde emellan 4796 och 4806 omkring 2 209 I, och de påföljan:e 40 åren i medeltal blott 41610 BB. Sedan år 4820 har silfvertillverkningen likväl utgjort öfver 2000, år 4826 3,037 och år 1840 3,667 löd. , hvilkei förhållande tillskrifves utvidgade och förbättrade arbetsprocesser. (W. L. T.) — tt DIVERSE PREDIKOSÄTT . t Sverige och Schweitz. 4. I Kalmar-tidningen Barometern läser man utdrag ur en predikan, hållen i Thorslunda kyrka annandag Påsk, at S. M. adjunkten Lunell, der följande uttryck förekomma: Till helvete bär det för eder Thorslundaboar, på den väg j ären stadde på, — — — nHelvetet uppgapar med sina käftar utan måtta att nederfara skola menige man, både deras prester och allmoge, rike och glade; — — — Ytterligare benämnas Thorsiundabosrae: Blindbockar, — döpta hedningar, — stumma arbetsdjur, — mörksens drabanier, — Galileery — — — Upp, Thorslundaboar! som från urminnes tider rökat för stumma och dumma afgudar. —— — Du har ctt hedniskt namn, Thorslunda församling — hedniska seder och tänkesält., — — — ,Djeflabrudens röst höres på dina gator — Hafven j förtjent annat än att ligga som bränder på helveteselden? — — — 20 f oförnuflige Thorslundaboar! j för helvelet så väl gödda slagtefår! — Tiden är inne, att eder Herde skall slagen vardan, ——— J djefvulens gödekalfvar! — Huru många ligga icke ren i helvetet, som lefvat som j2 — — — Du har rätt Belvetes Profet! Du skall hängas — — — rsEn evig död blir ditt kalas i evig tid. — hHvad vill du svara, Lögnpredikant, som med din af helvetet upptända tunga predikar frid, frid, der ingen frid är. 2. I Hamburger Neue Zeitung för den 4 Juni låser man: Missionspredikningar af Jesuiter i Entiibuch (i Schweitz). Ett tal hade följande text: Den, som icke tror på helvetet, den kommer till helvetet; och den, som icke tror på djefvulen, är sjelf en djefvul.s En originell liknelse, använd af patern för att göra fördömelseps Jångvarighet rätt åskådlig, låter: Om en liten fågel en gång hvart tusende år flög på Schweitzerbergen och brynte sin näbb emot bergspetsarne, så skulle säkert en oändlig tid erfordras för att dymedelst jemna alla bergen med jorden. Hoppet om, att sådant till sluts skulle så för sig, är dock större, än det, att de förlömde vinna nåd.n a Aa a AA AA RT RR AT AR ST dl