Aftonbladet – 13 juni 1842, sida 1

sig och nedkasta sig på golfvet tvåhundrade gånger efter hvarandra. Utom kyrkan gör hvarje Ryss sitt Poklon, då han går förbi en kyrka eller ett kapell, bvarvid han äfven aftager hatten. Det är dock blott de sämre, som göra detta, och de glömma det ej, om de än hafva aldrig så brådtom; vanligtvis helsa de på de lutherska kyrkorna, liksom på de ryska, och det till och med på långt afstind, t. ex. om de gå öfver en gata, vid hvars ena ända de se en kyrka. Men äfven annars göres korstecknet wid tusende tillfällen i det dagliga lifvet, då man ej så lätt kan förmoda det. Ingen Ryss uppstiger t. ex. från bordet utan att göra sitt korstecken; detta göra alla, både högre och lägre. Egentligen skulle ett sFader vår läsas på samma gång, men de flesta se ej en gång allvarsamma ut dervid; minga göra det under skratt och prat, och korsandet är hos dem, så att säga, en liten oart, hvarvid de äro vana från barndomen, och hvaröfver de till och med smått skämmas, då de äta i sällskap med protestanter. Men det besynrerligaste användande af korstecknet äger rum vid gäspning. Då nemligen munnen öppnar sig till denna operation, hbvarom man visserligen kan hysa åtskilliga egna tankar, då den försiggår så alldeles emot vår vilja, så tro de sämre Ryssarpe, att den onde åstadkommer den, och på det han nu icke skall fara in igenom deras mun, för att hemta deras själ, så slå de ett korstecken framför den. Det är isynnerbet -gamla. qvinnor, som hylla denna tro, och ingentipg kan se löjligare ut, än en gammel, gäspande Ryska, som beständigt medelst korstecknet försvarar sin mun mot djefvulen, då den