Aftonbladet – 11 juni 1842, sida 3

för en ofantlig mingd troende trängas utanför Kasanska kyrkans ingångar; en piket af gensdarmer hade nog göra att hålla ordning och blott inslippa dem, som voro snyggt klädda, i kyrkan; det oaktadt blef denana alldeles fullpackad. Fördömandet började med en gudstjenst, som varade en timma, med sång, läsning, dörrars öppnande och stängande, rökning, påtändning af ljus, framoch tillbakagående, Gospodi pomilui och Gospodi pomolimsse, såsom vanligt. Den gamle beaskedlige metropoliten funzerade sjelf dervid; sedan framträdde en prest och höll ett tal, hvari han förklarade ändamålet med dagens gudstjenst. Efter denna inledning framträdde den kejserliga kyrkaus väldiga bas och nedkallade anathema öfver en mängd personer: öfver den falske Demetrius, öfver Boris Godunow, öfver Mszeppa, öfver Stenka Rasin, Pugzatscheff och, efter dessa politiska, öfver de andliga kättarne, men blott i allmänhet. Hvarje person eller klass karakteriserades först med ett par inledande, obegripliga ord, derpå nämndes deras namn och slutligen slungades två eller tre gånger ordet: sanåfema! anåfema!, ut i kyrkan likt blixt och dunder. Detta ord upptogs genast afen förträfflig sångareehör, bestående af vackra gossar, och upprepades ofta på en melodi, så ljuf och mild, att den snarar? skulle passat till )Se himlen, huru skön, eller någon annan vacker sång. Sällan fir man väl höra en melodi, som står i en så märkvärdig kontrast mot de dertill hörande orden, — Men genast derpå inföll basen med ett nytt namn, som han anathemiserade. Vid Boris Go dunow, som väl var en illegitim, men dock en god rezent, skiljdes det goda från det onda, och man sade: Må han erhålla himlens välsignelse för det gola ban gjort! Anåfema! Anåfema! ö ver det onda. — Folket visade mycket deltagande för ceremonien, och hvarje gång, då et nama nämndes, bvilket de aflägsnare icke hört mumlades det: pHvem var det? Hvem var det? — pMazeppa! Mazeppalo — Omedelbart på de sista andfema följde en bön för hela huset Ro: manow, och alla medlemmar deraf, från Michae och Alexei, nämndes vid namn och himmelen; välsignelse nedkallades öfver hvarje hufvud, oct