de ömsesidiga kyssarna och betjenandet, välsignelserna och helsningarna, knäböjandet och korsandet aldrig taga slut. Till och med då biskopen är klädd i sina vanliga kläder och kommen inda till kyrkodörren, der hans fyrspända vagn redan länge väntat, ligger ännu en af chorgossar och vaxljus omgifven matta tillreds, hvarpå han förrättar dörrbönen. Mot denna orientaliska fantasi är den vest-romerska kyrkan blott ett enfaldigt barn. Ingenting i den ryska gudstjensten är obehagligare, än åhörarnes förunrdransvärda overksamhet. Det enda, som de göra under denna tre timmar långa ceremoni, är att d2 ofta upprepa sina korstecken och beröra golfvet med pannan. Det senare gör ett eget intryck på fremlingen, isynnerhet då ban äfven ser de förnämsta fruntimmer göra det. Åhörarne hafva inga böcker i händerna, hvarken för att läsa eller sjunga; de äro ingenting annat än åskådare, och det hela är ett skådespel ). Ingenting upplyser förståndet, ingenting befordrar kunskapen, ingenting uppbygger bjertat, ingenting söker väcka det slumrande samvetet. Men det är besynnerligt, att folket aldrig ledsnar vid detta skådespel, alt man alldrig finner en enda ouppmärksam i kyrkan, ännu mindre någon sofvande, hvilket så ofta händer i våra protestantiska kyrkor, och att de, hvarje högtidsdag, höra och se detsamma med lika stor ifver. Detta sednare är väl den mest glädjande anmärkningen, hvilken också bevisar, att folket förbinder högre ideer med det, som presterne blott göra till ett skådespel; ty Om man försökte att hvsrje dag, år ut och år in, gifva ryska publiken samma skådespel, utan någon annan betydelse, så skulle aktörerne snart agera för tomma väggarne. Eättarnes fördömande. I den Grekiska gudstjensten finner man knappt något, som befordrar kunskapen, litet, som ljuft ) Jag menar så, som gudstjensten blifvit vanställd al presterne, ty-jag vill dermed icke frånsäga Ryssarne all fromhet och religiositet; tvertom komma säkert många i kyrkan med andäktiga känslor och låta der en högre ande verka hos sig.