AE förvandlingen. Straxt derpå börjar diaconen den långa egendomliga bönen: Vi bedja dig, Herre. om våra själars frälsning! om luftens renhet! ) om fruktens förökelsel om de fångnas befrielsel om de resandes lycka! om de sjukas tillfrisknande! Vi bedja dig för våra föräldrar, våra bröder, våra barn! för församlingen i och utom kyrkan! Gospodi pomolimsse! Gospodi pomolimsse! Gospodi pomolimsse! (Herre, vi bedja dig!) På denna allmänna bön följer vidare den serskilda bönen för kejsaren, hans familj och staten. Bönen begynner med orden: För hans kejserliga storhet, vår store herre, herr N:kolai, Pauls son, alla ryssars imperatur, bedja vi dig, a Gud! (Gospodi pomolimsse!) och för hans gemål, vår kejsarinna Aexandra, Fredriks dotter, bedja vi dig, o Herrel (Go:podi pomolimsse!j, och så genomgår diaconen hela det kejserliga huset, i det alla medlemmarne deraf nämnas vid namn, äfvensom storhertigen af Weimar, hviken furste väl icke en gång vet af, att många tusen böner läsas för honom, ända bort tili Zamschatka och Amerika. Då diacozreas högljudda och öfversteprestens tysta böner äro slutade, framträder den förre till den sednare, under det sångarekören infaller med en psalm, och säger långsamt och högt.db:gt, pekande på kalken med vinet: Wladiko), välsigna denna kalk! Då presten välsignat vinet, så begär diaconen att han skall göra detsamma åt brödet: mMWladiko, välsigna detta bröd! Derpå lägges brödet i vinet, och det heter: Blagosslowe obei!n Väålsiga bådal Välsignels.ns :gonblick är också förvandlingens; i samma ör gonblick nedfalla presterne framstupa för altaret. församlingen korsar sig oupphörligt och kysser lzolfvet, och klockorna börja på samma gång at! ringas, på det denna förvandling skall firas med bön äfven utom kyrkan. Denna betydelselösa och olidliga ringning förtager imedlertid pjutningen af den vackra psalmen, som sjunges af singarne såsom ackompagnemang till dessa till) O blagotworenie wosduchow. ::) Wiadiko låter bäst öfversätta sig med Rabbin eller pmästare.p