ade friheten i min hand, så kunde jag nog uttela de andra friheterna; Jag kunde gifva tryckrihet, talfrihet, jag kunde sända de stackars vaptisterna religionsfrihet upp i deras fängelse; nen det är ej tvertom. En gång bland tusende unna ej de serskilda friheterna komma samlale. De skulle blott komma ensamme, ensamme väcka glädje, och sedan utan att lemna spår efter sig, gå förbi folkets medvetande. Men då riheten kommer, den hela, fullständiga fribeten. lå kommer hon varm, glödande; hon tränger in i folkets blod och ådror, hon väcker och upplifvar. Frihet! hvad omfattar ej detta ord. Jag ser bonden vid plogen upprätta sig; jag ser borgarens bröst inandas den fria luften i fulla drag; jag ser hafvet betäckt med skepp, med danska skepp, icke besatta med en tysk storamirals matroser; jag ser glänsa vapen och ser blodröda drufvor rikt linda sig om dem; jag ser stolthet, iycka och välsignelse; — och allt detta är fri betens. Mine Herrar! .... dock nej! icke herrar .... inga herrar .... Bröder! Frihetens skål! . Efter det att derefter skålar blifvit druckna för politisk sjelfständighet och för alla de, som man vet kvad de vilj2, proponerade M. Goldschmidt Borge:skapets skål! Han menade icke det borgerskapet, som marcherade ut till exercis på Stadshagen, med röda rockar och hvita byxor, och som har det hederliga uppdraget att vidmakthålla ordningen, under de: att soldaterna paradera. Det var för ett större borgerskap, i hvars. leder han trodde sig kunna inskrifva alla här närvarande. Det var för dez samlade hären, hvilken, huru spridd den än må vara, marcherar fram i slutna leder, till strid för det nya. Det var för honom en imponerande anblick, dessa slutna leder. När han såg de beväpnade bataljonerna marchera upp, med gevär på axel, tänkte han alltid på den kraft de kunde utveckla emot främmande legosvenners oordnade, maroderande skaror; på den seger de kunde hemföra. Afven vi, sade han, hafva legosvenner och marodörer att bekämpa; äfven vi skola med Guds bjelp segra. En skål för borgerskapet och dess seger! Grine föreslog derefter skålen för en valreform. Sedan skåien för det fria borgerskapet var tömd, ville han föreslå en annan skål för en reform, hvars utförande först kan göra den stora pluralitaten af borgerskapets medlemmar till aktiva Statsborgare, i stället för att de hittills endast varit passiva; nämligen, för en vaireform. Han erinrade derom, att konungen vid sitt uppstigande på thronen tillkännagifvit, att ban ville ännu vidare bygga på ständerinstitutionen, och således erkänt, hvad alla tänkande medborgare äro ense om, nämligen att den nuvarande ständerrepresentationen icke kan anses tillräckligt utvecklad för att vara ett medel att begrunda och betrygga Danmarks framtida väl, och att dertill erfordrades ännu mera. Imedlertid hade ingenting blifvit vidgjordt; formen är ännu denssmma, som då den först blef införd, och, i stället att utveckla sig, har den tvertom förlorat i sin betydelse. Han önskade att löftet måtte uppfyllas, medan hans mej:t lefde — och således reformen snart ske. Men maktpåliggande var äfven huru den skedde, denna vidare utbyggnad af ständerinstitutionen, som i ständernas egna framställningar kallas en utveckling af foikets samhällsförhållanden, och i folkpetitioaerna 4840 utan omsvep uttrycktes med ordet: skattebevillningsrätt. Det kommer icke endast an på att föra ständerbyggnaden i höjden, utan man måste äfven vidga dess grund. Ingen prisar den byggmästare, som gör ett hus bredare och vidare, än den grund hvarpå det hvilar. Men grundvalen för ständerinstitutionens sanna betydelse är vallagen; det är dennas utvidgning, som skall gifva den kraft och betydelse såsom folksak. Talaren såg här ganska få församlade att fira stiftelseårsdagen af dennas institution, emot de förra åren. Man säger väl, att anledvingen dertill är, att de väntade goda verkningarna deraf uteblifvit; men talaren frågade, hvilken andel det då är, som de utebhfne kunde anse sig hafva i stärdernas inverkan? År det bara valmän, som hafva upphört att fira Maj festen ibland oss? eller är det icke snarare köns Jan af att vara utesluten genom närvarande val. lag, som gör antalet så ringa? Det är blott fastighetsegare i städerna och större proprietärer samt räntetagare, som hafva valrätt och valbar bet; det är blott dessa, som representera oct