SEE AA DEN GREKISK-RYSKA KYRKANS CEREMONIER OCH FESTER. (Forts. från gårdagsbl.) Förvandlingen. Liksom förberedelsen begynte med en kraftfullt uttalad kungörelse, så börjar förvandlingen med en herrligt sjungen psalm, hviiken det är angenäm! att höra i alla ryska kyrkor, men en verklig njutning i hufvudstädernas kathedraler. De kungliga dörrarna öppnas, och med ens visar sig det prydda altaret och det aildraheligastes lysande inre för folket. I samma ögonblick öppnas också sidodörrarna, och helakyrkans presterskap utkommer i procession från en af dem, bärande brödet och vinet; framför dem går en diatschok med et brinnande vaxljus. Efter denne kommer öfvarste presten med silfverkalken i bander, tält efter honom en annan, bärande silfverpatenen på hufvudet och efter dem flera andra prester. I denna ordning stanna de ett ögonblick framför de kungliga dörrarna, och diaconen beder högt en bön; derpå gå de, genom ikonastasens dörrar, tillbaka i det aldraheligaste och sätta, under singea: pIsse Cheruwimir, högtidligt brödet och vinet på altaret, der förvandlingen nu skall försiggå. Öfverste presten knäfalder vid altaret och läser en mängd böner för sig sjelf för att helga sig till brödets och vinets invigning och bedja om Gud bistånd. Medan en prest, icke hörbart men synbart förrättar detta derinne, framträder diaconen åter 1 sin förra ställning såsom härold och ropar elier sjunger med dundrande röst ut i kyrkan oren: ltite ogluschennui da mnekto is ogluschennuich! Går ut, j otrogne, så att ingen otrogen törblifver i kyrkan! Wi, trogna ansigten ), skoja ständigt bedja Herren om hans frid.n Denna ceremoni torde vara ett arf från kri stendome.s äldsta tider, då hedningar och kristne voro blandade i Greklands städer. Men äwena nu för tiden måste judar och mubhammedaner, om sådana äro i kyrkan, gå ut, emedan de ej få vara närvarande vid den förestående, heliga ) Ordagrannt öfversatt.