Aftonbladet – 9 juni 1842, sida 2

ten erhållit och hvilka nu af mig, å Hr prosten ollinos vägnar, förnysdes. Nils Pehrsson svarade å trotsande: jag går ändå till nattvarden i dag. nyo varnade jag honom på det allvarligaste och pplyste bonom om de följder ett sådant handlingsätt ofelbart måste medföra; men detta allt oaktadt ofann sig Nils Pebrsson vid skriftermålet och efter: less slut framträdde tan med de öfriga gästerne ill nattvarden. Att meddela det heligaste åt den,. om på ett så uppenbart sätt och in i den stund, lå han villa framgå till nådens altare, trotsade båle den gudomliga samvetslagen och den borgerliga, vågade jag icke — jag förbigick honom derföra vid 1ådemedlens utdelande. Men denna mistning af de yra nådemeålen är, enligt min tanke, ej det enda straff Nils Pebrsson bör vidkännas för sitt trotts smot lag och gäckande med det heligaste. Jag har derföre anmält förhållandet hos åklagaren och öfverlemnar det nu till domstolens pröfning. Vid denna skrift var fogad 4) det omnämnda utdraget af Hr prosten Collins anförande i kyrkorådet den 9 Dec. 4838, som lyder så här: Jag ålägger åboen Nils Pebrsson i Svanshult, att nästa Onsdag infinna sig bos mig i Glimåkra för att förhöras och undervisas i sin christendom, Jag ålägger honom att vänta med den H. Nattvardens begående, till dess han af mig blifvit förhörd och undervisad, samt, 2) följande bevis af prosten Collin: Då åboen Nils Pehbrssons i Svanshult cbristendomskunskap var mig obekant, helst Nils Pehrsson flera år varit frånvarande från husförhör och af serskilde kallelser från predikstolen och i kyrkorådet icke kunnat förmås att komma till mig; så tillsade jog S. M. adjunkten Olin i början af kommuniorerne sistlidet år att förständiga Nils Pebrsson, det ban borde vänta med den H. Nattvardens begående, till dess han varit hos mig och blifvit förhörd. Glimåkra den 29 Januari 41840. På allt det bär svarade Nils Pehrsson just ingenting annat, än att ban medgaf alltihop. Derefter kommo äfven några af Hr Olin tillkallade vittnen, hvilka också intygade att Nils Pehrsson vid åtslade tillfället gått fram till nattvardsbordet, der Hr Olin gått förbi honom med sakramentet, men att Nils dervid uppfört sig lika anständigt som de öfrige nattvardsgästerne. Häradsrätten dömde Ni!s Pehrsson, genom utslag den 49 Mars sistlidet år, att, för det han, ehuru i behörig ordning, varnad och förbuden att begå den H. Nattvarden, likväl vid nattvardens utdelande ofvanförmälte dag med de öfrige gästerna framgått till nattvardsbordet, att, enligt 3 kap. 5 Missgerningsbalken och förklaringen den 23 Mars 1807, böta 50 daler silfvermynt med 46 Rdr 32 sk. och å en Sändag undergå uppenbar kyrkoplikt. Nils Pehrsson klagade aåfver detta beslut och yrkade att det måtte urphäfvas. Han visade inför Hofrätten, huruledes prosten Collin utan den minsta anledning förhindrat honom att beså nattvarden, och huru Hr Collin huttlat honom i detta afseende. Sedan Nils Pehrson nemligen en dag i December månad 1839 låtit beqväma sig att inställa sig bog Hr Coilin för att förhöras, lemnade Hr Collin bonom tillstånd att få begå nattvarden och tillställde honom för detta ändamål töljande dokument: Åboen Nils Pehrsson i Svanshult är förhörd i sin Christendom och må tecknas till begående af den H. Nattvarden nästa Söndag den 45 December 1839. Med denna inträdesbiljett trodde väl Nils Pehrsson sig ändtligen vara säker om att se nådens dörr för sig öppnas; men då han var nära målet ljungade åter Hr Collins bannpstråle emot den stackars Niis Pehrsson, som ånyo, utan någon anledning, af Hr Collin blef förbjuden att begå den H. Nottvarden. Till bevis att så skett, företedde Nits Pehrsson följande skriftliga intyg af 2:ne aktade sockneboer: Söndagen den 45 December 4839 blef åboen Nils Pehbrsson i Svanshult i vår bärvaro af prosten Colin i Glimåkra den H. Nattvardens begående förbjuden, som till bevis lemaas. N. Pehrsson i Lilahanshult. Lers Persson i Höfvestorp. I Nils Pehrsson tyckte. väl vu att saken skulle få en annan vändning, men Hofrätten fann sig börg gilla Häradsrättens beslut. Då Nils Pehrsson sålunda märkte att ingenting stod att ändra i besvärsväg, beslöt han söta Konaungens nåd. För detta ändamål anmälde han sig hos prosten Coll.n för att begära betyg öfver sin fräjd och erhöll då följande märkvärdiga attest: Aboen Nils Pehrsson i Svansbult, född är 1799 den 28 Dec., anhåller, i anseende till honom ådömd uppenbar tyrkoplikt, om fräjdebetyg; varande sinnad att hos Konungen söka nåd och befrielse från kyrkoplikten, Hsn har aldrig begått hor, stöld eller andra uppenbara grofva brott, utan bar hans brottslighet egentligen bestått i förakt och olydnad mot själasörjare; och har detta varit vållaede till den handling, hvarigenom han ådrsgit sig den ådömde kyrkoplikten; en handling, som han numera ångrar, i anseende till dess obehagliga följder. Han öfverlemnas åt Konungens nåd och Guds barmhertighet.n Detta bevis föreföll Ni!s Pehrsson, med skäl, ganiska besynnerligt. Han vände sig derföre till sina grannar och församliingsboer och begärde att de måtte lutlåta sig öfver hans uppörande, och erhöll af dem fötjande skriftliga intyg: Att hemmansägaren. Nils Pehrsson i Svanshult har under hela sin 42-åriga lefnadsbana fört en stilla och oförvitlig vandel, varit hje!psam emot noödställda likar, fridszm, visat vördnad för religionen och aktning för lagarne, samt fruktat Gud och älskat bröderne, aldrig varit i delo Imed grannar, icke ens med presterskapet. utom ett för någon tid sedan emot Hr prosten Collin och dess medhjelpere anstäldt åtal, angående embetsfel.