Aftonbladet – 9 juni 1842, sida 1

goda fruu och i isskrifningshoken stod endast ett förnamn, jag vet således icke hvarifrån hon förskref sig. Hvarför,, frågade jag en gång, phar ni tillskapat ena stor karihatt, jag har hört att ni förr sydde endast mössor och kachetter?y pJo ser nin, sade hon och smålog, min gosse är nu stor och fullvuxen, när han kommer tillbaka skall han få hatten, han hade ingenting på hufvudet, då han sprang bort i vwillervallab. — nEr gosse?, frågade jag, ivad heter han? — ,Tyst! sade den galna, ,tyst, tala icke om det för någon, det är en hemlichet!y Eu dag förliden höst, det är nu omkring tre månader sedan, kom ea matro; upp på dårhuset och frågade efter exa mamsell, som han kände; han kunde icke he ler uppgifva namnet, men en gammal sköterska igenkände mannen, och upplyste att han menade 1len goda frun, i M 44; baa hade nåsra år förut besökt henne., Jag föjde matrosen in till den sjuka, hon satt der och fisiade ett rosenrödt band omkring hatten och sjöng en vaggvisa; det var hennes gamla sysselsättning. Goddag mamsell lillav sade matrosen och giex närmare, sänner Mamsell igen mig?, Den galna fästade sina mörkbiå skarpa ögon på den talande, ett mildt smålöje flög öfver hennes förvirrade drag: hon räckte honom sin hvita magra hand. — ,Å j9, rätt väl, rätt välv, sade hon — ser han min goda matros, jag har nu sydt en hatt åt gossen, jag lig för några nätter sedan och funderade hur pass stor han nu kusda vara, och då räknade jag ut ait ban väl fyllt sina sjutton år, han är således fullvuxen och behöfver en hatt; se hur grana han är, det röda bandet betyder