Aftonbladet – 8 juni 1842, sida 3

BOKHANDELS-BULLETIN. — Brand abetes, i dessa dagar utkomna bokbandein, fästes allmänhetevs uppmärksamht synnerligen al: Smärre valda Skrifter af E. G. Geijer ; 4:st delen. Utom att man här återfinner många a de äldsta Goijerska småskrifterne, såsom: Svare på Sverska Akademiens fråga mörsnde förde larne vid Uppfostran af inbitlnivgsgåfvan, pfö retalet tili de af Azelius utgifne Fuolkvisorne Mm. m., får man göra bekantskap med en Geije af år 14848, medelst ett Tillägg, i anlednivg z skriften om Saun och Falsk upplysnivg med af seende på Religionen; hvilket tillägg serdeie intresserar genom det uppslag det gifver om för rattarens åsigt öfver den så mycket omtalad: Personlighetsprincipen. Skulle man också häl icke bekomma denvna vigtiga fråga utredd, så ä det dock altid författarens stora förtjenst at hafva gjort densamma än ytterbgare till ett äm. ne, hvirpå allmänhetens upp närksamhet allt mej och mer stegrsdt måste fästa sig. Strödda Betraktelser i anl:dning af Hr Scotts beteenden, våra egna Jesuiter icke till förgätande Denna lilla skrift utmärker sig för flera gansks egna reflexioner, i synnerbet om grefse Rosenblad. Så sger sid. 43. Vi hatva rämnt vå egen fosterjord såsom äfven, Gud bättre! et: längesedan odlingsbart fält för jesuitismens skördar, och vi höra sla huru ibland oss den öfvertygelse är otfästad, att infödde, högt upp satte personer arbeta denna mörkrets makt j händerna. Men om ingen är denna suppasitior så allmän, så mångårig och så bestämd, som 00; hans excellens herr grefve Rosenblad. I fyratic år åtminstone eller allt ifrån den tid, då varande slatssekreteraren befanns placerad på Jäktaren ) Clara kyrka, och der söndagbgen med lika sikerhet tillfinnandes, som kyrkans öfrige zirater. (det var under den redlige och verkligt gudfruktige, men beklagiigen lättrogne och bedragne konung Gustaf IV Adolfs regering) har man kring både stad och land hört och förnumreit denra, i allmänhet, odelade tanka. Man ser äfven, at den i Sverge så bekante och om vårt land si förtjente professor Arndt, hvilken ingen bestrider hvarken förstånd, rojalism eller patriotism ännu i närvarande stunder, vti sin historia ö? ver Gustaf IV Adolf(svenska ö vers. pag. 1535) sä ger om grefve Rocesblad: Denna man tillkör dre narkotiska plantor, hvilka så!änge omslinga och iasöfva. tills en herskande lethargie döfvat all k: of: och all känsla för det stora och ädla.s Derefter stin att (sid. 45) läsa ett nagelfarande, huruvida mai uti grefvens person igerfinnver den skenhetige skrymtaren, en jesuitismens vän och befordrare så ledes, eller motsatsen.s Denna fråga belyses genom framställande af herr grefven under fem olka lidehvarfs skilda f:cer. I korta drag omtalas Gustaf III:s, Förmyndareregeringens, Gustaf IV Adolfs, Carl XHI:s och Carl XIV Jobans perioter; och efter hvardera ser man ett pekfinger. emte denna med få variationer återkommande! irad: Grefve Rosenblad var, med uppriktigaste sele oeh devotion, denna regerings underdånigte tjenare och hemlige rådgifvare.s Ifrån polisi cen vänder författaren sig till religionen, och er oss (sid. 26) lyssna på erfarechetens i långiga tider uttslade röst, hvars mening korteligen och ovederlöggligen är: Uli intet land är en å sann religion som i Eurepa, och uti intet and på jordklotet är folket likväl så förverfjadt, hvarföre felet måste ligge hos dem, som köta en sann religion så, att följderna blifvit så låliga. m— un